Dagens Nyheter – 8 december 1871, sida 1

den fullkomligaste sjelfbeherrskning och svigtade icke ett ögonblick. Han aftog sin ytterrock, sin underrock och vest, afknäppte kragen, öppnade skjortan i bröstet och ställde sig färdig att emottaga döden. Man erbjöd honom ögonbindeln ; han svarade, att man lofvat honom att slippa den, ty han ville se döden i ögonen. Derefter fäste han blicken på arkebuseringsplutonen och ropade med ljudlig röst: Xgif eld! lefve republi..-. Det sista ordet blef ofullbordadt. Soldaterna stöto denna gång väl, och han föll död till marken. Läkarne undersökte den blodiga kroppen och konstaterade hans död. Nådeskottet erfordrades ej, 3,000 man stodo vid afrättsplatsen under vapen. Ett temligen stort avtal åskådare bev stade afrättningen. Trupperna defilerade omkring liket. Medan detta skedde, stod rabbinen stödd mot dödspålen och läste gråtande ur bibeln. Familjerna Cremieux och Molina anlände i vagnar till afrättsplatsen. — Liket upptogs och fördes till isracliisk: kyrkogården. Om aftonen samma dag kände en stor del af Frankrike genom detta långa telegram enskildheterna af Cremicux löd. De som änau tro, att scener, sådane som den här skildrade, kunna lända till skräck och varnagel, torde, när de läsa denna telegrafdepesch, komma på andra tankar. BSärskildt en rfransmans fantasi är berättelsen egnad att anslå på helt annat sätt. Känslor af medlidande och beundran för offret hos en del läsare — af beundran och hiim dlystnad hos en annan del, se der det vissa resultatet! Om Rossels, Foerr6s och Bourgeois afrättning ha vi redan meddelat en omständlig berättelse. Här ytterligare några spridda detaljer. Rossel var intill det sista öfvertygad, att kommunen skulle kunnat rädda Frankrike både från dess yttre och inre lidanden. Han var icke blind för att en mängd uslingar anslutit sig till denna rörelse; men han såg också hos många af dem, som kämpat under hans ledning, den varmaste och ocgennyttigaste hängifvenhet för fäderneelandets och frihetens sak, och det var just denna entusiasm, denna offervillighet, denna blick för idger, som han hade så djupt eaknat inom de kretsar han genom sin börd och samhällsställning tillhörde, och isynnerhet inom armåns officerskår. Med sina republikanska tänkesätt parade han en religiös värma, som isynnerhet kom till utbrott i hans sista stunder. I ett bref till sin mormoder, fru Campbell, omtalar han, att han begått nattvarden med sin vän, den protestantiske pastorn Passa, och uttrycker sin tacksamhet till Jesus Kristus, som gifvit oss detta teckent. I ett annat bref ber han dem, på hvilkas sida han stred, att om de åter komma till makten, de ej må utkräfva hämd för sina offer, ty detta vore ovärdigt friheten och ovärdigt oss, som äro döde, — Då han lemnade fängelserummet, bad han, attingen skulle röra vid eller flytta hans qvarlemnade saker, emedan han ville, att hans närmaste skulle finna allt så som han lemnat det. CMin mor och miaa älskade systrar känna mina vanor och skola uppmärksamma allt.4 Då han på vägen till afrättsplatsen talade med sin sakförare, Joly, uttryckte han sina bekymmer för Frankrikes tframtid, särdeles med anledning af den dåliga