Dagens Nyheter – 29 november 1871, sida 1

Från Utlandet. mm Som intet telegram under hela dagdn i går från Brissel anlände, torde man få tbga för gifvet, att oroligheterna derstädes lagt sig, sedan regeringen gått den så tydligtiuttryckta folkopinionen till mötes och villfårit dess önskan, att den komprometteradei de Decker måtte afsättas från guvernörsskapet öfver Limburg. Det framgår allt mera, jatt de under oroligheternas lopp från Briissel afsända telegrammerna i hög grad lagt an på uppväckandet af sensation i det öffiga Europa. Då man ser igen m det i gårafton anlända numret af IL Indpendance Belge, faller man i verklig förvåning; till så ringa proportioner reduceras af denna tidning upprorett den 24. Hvisslande och ned med ministdren!t ned med munkkalotterna!4 ropande folkbopar, appell till åtskilliga bataljoner af borgargardet att utrycka, smärre uppträden — se der, att döma af den nämda tidningen, allt! Tidningen vet visserligen att berätta, att på aftonen den 24 ett par personer blifvit lätt sårade och att en borgaregardist fått en knuff i nacken, men den tillägger uttryckligt, att den ej kan garantera för sanningsenligheten häraf. Ministern Nothombs hus hotades under middagen af en folkmassa, men denna skingrades med lätthet af polisen. Ryktet om, att Rossels nådeansökan blifvit afslagen och att hans arkebusering med första skall försiggå, har i hela Frankrike ejort det smärtsammaste intryck. Som bekant, hade petitioner, begärande hans benådniovg, i hundratal ingått. Den 24 denneg afsände Paris studenter en deputation till Versailles för alt göra det sista försöket att bedja om nåd för Rossel, men deputationen mottogs ej af Thiers. I det stället höll hr Bartbelemy St Hilaire ett tal till de unge männen, hvari han tadlade dem för det steg, de tagit. Tidningen Rappel har indragits af myndigheterna i Paris. Den bekante demokraten sir Charles Dilke, hvilken nyligen väckte så mycket uppseende genom sitt republikanska tal i Newcastle, skall i dessa dagar i London på ett stort folkmöte hålla ett föredrag öfver de kostnader konungadömet medför. I Wales börjar det nu visa sig tecken till en likadan rörelse som i Irland. Befolkningen, vid pass 800,000 individer af kimrisk härkomst, som städse varit sina traditioner trogen, synes nu starkare än någonsin vilja hålla på sitt egendomliga språk. Så klagades för icke länge sedan öfver att en nyligen utnämd domare vid en rätt af första instansen icke kunde tala walesiska. Lordkansleren svarade klagandena, att de ju kunde lära sig engelska. Detta svar upptogs särdeles illa af befolkningen och har gifvit ny fart åt den walesiska nationalrörelsen. Det språk, som för närvaraude talas på landet i Wales, är för öfrigt starkt uppblandadt med engelska; för blott några år sedan dog i Jornwallis den enda invånaren, en qvinna, som ännu talade landets gamla språk. Det var en keltisk munart, som hade mycken likhet med den, som talades i det gamla Armorica (Bretagne). Från Kiel meddelas att tyska rikeregeringen beordrat dervarande marinkommando att genast utrusta tre krigsskepp, hvilka skola afgå till Brasilien, emedan i Rio den