Dagens Nyheter – 29 november 1871, sida 1

af ett raseri, som hon hado all möjlig möda att dölja. Skogvaktaren hade kommit hem för två å tra timmar sedan. Johan v. Werth hade följt efter baronessan Igomer i spetsen för ett regemente. — Förstår ni, huru det här hörnger ihop? yttrade hans ledsagarinna till honom. Jag säger er, alt de stå under satans beskydd. Men Johan v. Worth troddo icke på någon sådan homlighetsfull infiytelse. Fullt öfvertygad om att prostestanterna icko kunde ha sluppit ut skogsviägen, anhöll han en bonde, som kom gående på gatan, och sade till honom: — Vet du, om det är möjligt att komma öfver träsket på något ställe? — Gammalt folk talar om en gångväg, svarade bonden darrande; men hvar den ir, det vet man inte; hemligheten har gått förlorad för många år sedan. Skogvaktaren Asa lärer i sin ungdom ha begagnat sig af denna stig; men det är många, många år sedan doss, och åtekilliga personer, gom försökt följa hans exempel, ha drunknat. Johan v. Werth ville tala med Asa och lät föra sig till hans boning. — Man påstår, att du könner till en stig, ! öfver träsket, enade han. Man ser Är ärvt af hä du, som visat hugsaotterna vägen? — Jag! svarade Asea. Jag har vakat öfver