Dagens Nyheter – 20 november 1871, sida 2

-— 422 — sveko honom, och åter sjönk hans hufvud ned mot marken. — Dina krafter räcka ej till, bandit! utbrast Matheus, som åter började hoppas. Men för andra gången upplyftade Rudiger hufvudet och omfattade med bägge händerna Matheus fötter. — Hör mig då! utbrast kommendanten, ånyo intagen af den förfärligaste ångest; om du släpper mig, skall jag låta tusen messor läsas för din själafrid. Den döende fortfor icke desto mindre att med sina svaga händer skjuta kommendantens kropp allt längre ut. Matheus hufvud hängde redan öfver afgrunden. — Jag ger dig tusen dukater, om du drar mig ett stycke tillbaka! ... Jag ger dig tio tusen dukater, ja, allt hvad. j jag eger! ... Nåd, bödel! Matheus stämma blef allt otydligare. Rudiger, som kände dödens köld i sina ben, gjorde en ytterligare förtviflad ansträngning. Slutligen fick den del af Matheus kropp, som befann sig utanför afgrundens rand, öfvervigten, och med en förfärlig svordom störtade kommendanten ned i djupet. Repet, som var fästadt vid en af de öfver afgrunden hängande grenarne, blef pu styft. Rudiger sträckte fram hufvudet och kastade en blick ned i det mörka svalget, der Matheus lik hängde. Polackens blod fortfor oupp