Dagens Nyheter – 20 november 1871, sida 2

Det är icke så litet roligt — och äfven hugneligt — att se huru den ena tidningen efter den andra begynner vända för att hädanefter segla på en annan bog å politikens ocean. Vändningen sker med större eller mindre skicklighet och framgång, allt efter den styrandes förmåga. En seglare på publicitetens haf, hvilken råkat, i följd af alltför stor oredighet i hufvudet, göra en särdeles ful manöver, en så kallad kovändning, är: Östgöta Correspondenten. Han har varit en af de aldra varmaste försvarar ae af regeringen, och få hafva offentligt fällt hårdare omdömen än han öfver dem som yrkat på sksttebördornas jemnare fördelning. Under en lång tid har han beskyllt dessa eller upprepat andras beskyllningar mot dem för egennytta; alltjemt har han förebrått dem för ingenting mindre än att af sjelfviska anledningar sätta fäderneslandets väl och gjelfständighet på spel. Mot riksdagsmän och tidningsredaktörer kan man väl icke göra en svårare anklagelse, Den som påstår att den Buvarande oppositionen vil riksdagen och i landet är, snart sagdt, landsförrädare af egennytta, den måtte väl kunna sägas anse oppositionens män för Xen I skock hungriga prairie-vargar.