Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 2

denne, i det han helt lugnt satte sig på en stenbänk. — Ännu flera? ... Ja, då få väl de, likasom ni, uppgifva lösen. Men det går inte an att porten står öppen. — Nå, så stäng då igen den sjelf, om ni har lust. Skildtvakten närmade sig porten, för att tillsluta densamma, men då han härvid vände ryggen åt Rudiger, störtade denne fram som en tiger och stötte sin dolk i ryggen på honom. Mannen slog ut armarne och föll död till marken. — Nu äro de åtminstone en mindre, mumlade Rudiger, i det han kallblodigt torkade sin dolkklinga på den dödes tröja. Härefter satte han sig på bänken, efter att åter ha öppnat porten. Magnus, som numera var temligen hemmastadd i, slottets inre, förde hastigt Armand Louis och Renaud till det torn, som beboddes af Adrienne och Diana. s Bleka, darrande och stödjande sig mot hvarandra, väntade dem de stackars flickorna. Vid åsynen af de två adelsmännen störtade de ut i korridoren, men i detsamma uppslogs dörren till fru Liffenbachs rum, och den värda damen visade sig med ett ljus i handen. Hon ämnade uppgifva ett rop, men Renaud riktade en pistolmynning mot hennes hufvud och sade: