Dagens Nyheter – 18 november 1871, sida 2

Meddelanden från allmänheten. När man yttrar sin mening i en föreliggande fråga, hvilken man i följd af flerårig erfarenhet tror sig känna på sina fem fingrar — nog är det ledsamt att mötas af det omdömet att man icke är sakkunnig. Det är detta som händt mig med anledning af den nu omtvistade konkurrensen i amykos-fabrikationen. Då detta domslut likväl icke Kommer från någon annan autoritet, än tidningen Upsala-Posten, så tröstar jag mig lätt deröfver och skulle icke hafva fästat nägot afseende vid den i nämda tidning för den 31 oktober intagna artikeln under rubrik: En egendomlig rättegångssak och den Gahnska uppfinningens efterapare, om icke förf. till densamma, förutom det att han utmärker sig genom ett plumpt och gement språk, äfven genom oärligheten i sina uppgifter och de vrängda framställningarne af fulkta uppenbarligen afsett att förvilla allmänheten. Jag nödgas derför anhålla om plats för töljande rader. Jag har ännu intet skäl att betvifla, det ju hr Gahn uppfunnit den s. k. Aseptinen, eller rättare sagdt, Borsyrans användning som konserveringsmedel för födoämnen, och det är denna uppfinning, som tillskyndat honom så ampla loford och föranledt en entusiast att tala om sekularupptäckter, men om demna uppfinning är här alls icke fråga. Då derför författaren i Upsala-Posten undviker att nämna några namn, utan blott i allmänhet talar om hr Gahns upptäckt (singularis), under det han upprepar det beröm som kommit Aseptinen till del, gör han det skenbarligen för att öfverflytta en part deraf på Amykosen, som rätteligen ej har dermed att skaffa. Detta förfarande är visserligen fiffigt, men alldeles renhärigt är det icke. Förf gör sig löjlig öfver apotekar Nyblzei antydan, att man genom handläggande af pharmaceutiska arbeten förvärfvar kompetens att bedöma och framställa kosmetiska artiklar. Måhända föreställer han sig att dertill fordras skicklighet och kunskaper såsom metallurg, eller åtminstone en större eller mindre talang såsom tidningsredaktör? — Men kanske har hr Nybleus icke så orätt ändå. Hade den värde förf. någon tid varit i pharmacien engagerad, så skulle han hafva känt till en af dr Hager utgifven bok, som kallas Manuale pharmaceuticum och hvars tredje editiom trycktes år 1866. Om han förskaffar sig detta arbete och slår upp, pag. 124, så skall han der bland Cosmetica Parisiensia finna en komposition med namnet Odalina, om hvilken säges att den användes contra morbositates leviores cutis, ad lotiones(till tvättning, mot lindrigare hudåkommor). Den består af vatten, Borax, Glycerin och essencer. Af denna QOdalina hafva redan länge i handeln cirkulerat en mängd variationer, hvilka endest genom det olika valet af flyktiga oljor varit skilda från hvarandra. Förf. i Upsala-Posten påstår att det ej är Borax och Glycerin, som konstituera hr Gahns Amykos. Antingen är denna uppgift helt enkelt en osanning, som möjligen för tillfället kunde vara bra att gripa till för att slå blå dunster i ögonen på den om förhållandena okunniga allmänheten, eller ock är hr Gahns Amykos, sädan den säljes, nägot annat fabrikat än det, hvarpå han erhållit patent. Lätom oss se hans patentbref, sådant det återfinnes i Paost-tidningen för den 21 juli detta är. Der skola vi finna, att den koncentrerade Amykosen består af Borax eller Soda och borsyra (som tillsammans bilda borax) samt Glycerin och en dekokt på Nejlikor. Hvarigenom skiljer sig nu hr Gahns Amykos från de olika slagen af Odaline? Jo, genom sin större vattenhalt, sin olika färg och sin :