Dagens Nyheter – 17 november 1871, sida 2

RÅDHUGRÄTTEN: fryckfrihetamålet mot Svensk Handelsoch Industri-Tidning. Den försvarsskrift, som utgifvaren af nämnda tidniog i lördags inlemnade till rådhusrätten, var af följande lydelse: Till Stockholms Rådstufvu-Rätt. Sedan rådstufvurätten 4 yttrat sig i fråga om en invändning jag framställt, får Jag såsotn svätnmål i hufvudsaken vördsamt andraga följandö, hvilket, då jag lika litet nu som i min artikel bör skilja kärandena åt, i afseende å en hvar at dem har samma tillämplighet och utgör mitt svaromäl å hvart af de särskilda åtalen. 4 Kärandenoa haiva adsett den ifrågavarande artikeln brottslig enligt 3 3 11 mom. trykfrihetsiörordningen, jemförd med 16 kap. 7 7 strafflagen, samt att jag således i densamma skall af arghet vådiktat dem bestämdt brott eller visst slag af brott, och för att visa detta åberopas vissa stympade utdrag ur artikeln, som härför funnits lämpiga. Jag har dock en laglig rättighet, som åtmintsone juryn icke skall kunna förbise, den nemligen, söm finnes omförmäld i början af den 4 i tryckfrihetsförordningen, kärandena sjelfva mot mig äberopat, alt alltid 2 uppmiirksamheten mera fistad på ämnets och tankens än ät tryckets lagstridishet, på skriftens åsyftning än på framstiällninsssättet, att säledes få min artikel. pröfvad i sin helhet. Då denna pröfning förunnas densamma, dristar jag påstå, att den icke bör kunna anses afsietlist ståi strid med gällande lag eller vara brottslig efter det lagrum, 16 kap. 7 2 strafflagen, som åberopats — Jag tror att det skall osökt såsom sannt af artikeln framgå: att personerna för mig varit intet, saken allt; att i följd häraf motivet arghet, hvilket väl förutsätter personlig ovilja mot någon, desto mindre kan tilläggas mig, som de personer, hvilka utgjorde Carlsviks bolagsstyrelse, äro mig alldeles obekanta och de omdömen, jag om denna styrelso fällt, skulle blifvit alldeles desamma, hvilka helst personerna varit ; att jag icke pådiktat kärandena bestämdt brott eller visst slag af brott, utan anfört och bedömt en af kärandeha begängen handling, hvilken jag ansett moraliskt och, såvidt jag förstått. juridiskt oriktig; något som skiljer sig från den lögnaktiga beskyllningen derutinnan, att vid denna senare sjelfva faktum är diktadt. En pådiktad handling skulle möjligen kunna tänkas skada on persons ära, ett oriktigt eller falskt omdöme om en begånzen handling kan deremot aldrig skada någon annan än den, som afgifver omdömet... Icke att jag här anser mig hafva oriktigt bedömt den kärandenas handling, jag omförmält; icke att jag anser mig hafva obetänksamt användt de uttryck, hvarmed jag återgifvit min uppfattning af denna handlings moraliska halt, dess juridiska har jag icke tilltrott mig till fullo kunna afgöra; men ja vill hafva frambållet, att det är ett verkligt sann faktum, jag omförmält, att det är detta jag högeligen ogillat och strängt bedömt, på samma Säng jag lemnat den, som får del af mitt omdöme, tillfälle att sjelf pröfva och gilla eller ogilla detsamma ; att det är mot efterföljd af sådana, enligt min tanke, omoraliska och äfven ur rent industriel nyttighetssynpunkt skadliga handlingar jag velat varna och afskräcka, och att detta, men icke begär att smutskasta enskilda personer genoms-lögnaktiga tillvitelser, är min artikels hela äsyftning, framställningssättet må enligt andras omdömen vara bristfälligt eller otillständigt. Jin hvar, som med oförvilladt omdöme läser min artikel, tror jag skäll finna sanningen af hvad jsg nu pästått; såväl början som slutet af artikeln torde lemna ojäfaktiga vittnesbörd derom, och såsom ytterlifr skäl vill jag framhålla att, ehuru Carlsviks olags nu klandrade förfarande redan länge varit mig bekant, det först varit sedan dot visat sig att andra bolag följt det farliga exemplet, somjag ansett: det vara en pligt att framhålla det för allmänheten. . . so ; Till belysning af hvad jag här menar vill jag såsom jemförelse framhålla den i Pösttidningen för den 13 oktober under rubriken Bedräslig utvandringsasent förekommande artikel, innefattande en ar generalkonsuln Åkerblom afgifven berättelse och utfärdad varning till ällmänheten mot en utvandringsagent i Köpenhamn vid namn Diährssen. Ingen lär väl rimligen vilja påstå, att denna artikel afser att smäda hr Dihrssen, ehuruväl ingen torde kunna förneka, att den med större skäl än min artikel skulle kunna påstås vara för deri omniimd person ärekränkande. Då mina vedarparters ombud, ehuru han ansett det alldeles obestridligt, att mina angifvelser mot hans hufvudmän voro lögnaktisa, ansett sig böra för närmare sanningsenlig belysning af den i artikeln åsyftade affär åberopa ätskilliga fakta ur det protokoll, som förts hos bolaget vid stämman den 2 maj, skall jag, enär dessa uppgifter lida af någon ofullständighet, tillåta mig att komplettora desamma i bristande delar och dermed päpeka en omständighet, som synes hafva undgått ombudets uppraärksamhet. I detta hänsconde tillåter jag mig päpeka att, enligt den inbjudning till akticteckning i Kungsholms aktiebolag, som här bifo. gas, hrr Lagerberg, Lundström; Dahlström och Dahlbom varit köparo af bolagets egendom, på samma gång som de såsom Carlsviks bolags styrelse varit säljare af densamma, samt att den bo fogenhet hr Dalman velat tillägga dem, såsom säljare på grund af bolagsmajoritetens uppdrag. icke förändrar deras ställning i frågan, då de så som aktieegare deltagit i det beslut, hvarigenom detta uppdrag dem meddelats; och redan den 4 april, eller mer än en månad innan någon försälj ning at Carlsviks aktiebolags egendom beslöts uppgifver styrelsen, att det anbud på inköp af bo lagets egendom, som skulle ifrågakomma vid der blifvande bolagsstämman deh2 maj, skott för en association af. åtskilliga Uarlsviks aktiedelegaro hvilken association . styrelseledamöterna då redan synbarligen tillhört. Väl har hr Dalman anfört, att bevisning för de enligt hans uppfattning ärekränkande tillmälenn fler ÅnmnmA And! hala msne. ann far ftilliltanr KE Ian PA