ur slottet den vägen, för att följa efter en ziguenerska, hvilkens tankar. dock icke äro hos honom; men. han. är förälskad i honne, och derför är han blind. När jag vill det, skall utfallsporten stå öppen. — Då är Adrienne räddad! utropade herr de la Guerche. Man såg likasom ett moln utbreda sig öfver ziguenerskans panna, och hon sade icke utan ansträngning: — Jag skall alltså bedraga denne man? . — Patricio Bempo? frågade Magnus. —-— Ja, Patricio. Bempa ... Om det skulle bli någon blodsutgjutelse utaf, så skona honom, — Det lofvar jag, svarade Armand Louis. Yerta tog af sig den ring, som Magnus hade satt på hennes finger, och yttrade: . — Här får ni er dyrbara ring tillbaka., Oss emellan bör intet guld komma i fråga... . Redan i afton skall jag tala med Patricio Bempo. — Ännu ett ord! utbrast herr de la Guerche och c qvarhöll Yerta, som. stod i -begrepp att aflägsna sig. Om du får se Adrienne, så säg henne, att hennes vänner. vaka öfver henne, och att hon skall hålla sig beredd att följa 088, när befrielsens timme slår. . Yerta syntes betänka sig ett ögonblick. Hon var icke längre ett barn, såsom då horr de la Guerche såg henne sist, Sedan dess hade hon blifvit on fullväxt qviona, en stråIando skönhet, stolt och allvarlig; hennes