Dagens Nyheter – 16 november 1871, sida 2

stranden af BSeinen utanför Paris. Floden var betäckt med drifis;. utan lång öfverläggning simmade han öfver och skulle på motsatta stranden sannolikt ha frusit ihjäl, om icke franc-tireurs, uppskrämda genom hans förföljares skott, ännu i rätt tid kommit till hans hjelp. Man gaf honom ett varmt bad i Neuilly, der han först efter fyra timmar åter kom till sans. Han hade, då han häktades första gången, nedsväljt de åt honom anförtrodda depescherna, för att rädda dem; genom ett kräkmedel fick han åter upp dem och öfverlemnade dem åt Jules Favre. Regeringen erbjöd honom en belöning af 25,000 frank, hvilka han dock afslog. Nu gaf man bonom Hederslegionens kors, hvilket utmärkelsetecken han för närvarande bär som telegraftjenstemän i Lille. De lifegnes frigörelse i RyssTand. En korrespondent till en engelsk tidning meddelar från St. Petersburg åtskilliga intressanta statistiska uppgifter rörande detta ämne. Innan kejsar Alexander den 19 februari 1861 utfärdade kungörelsen om träldomens upphäfvande funnos 103,158 godsegare i det europciska Ryssland, hvilka använde 9,797,163 slafvar på sina gods, utom 900,971 husträlar, hvilka liksom de andra lifegne voro nödsakade att arbeta för sina herrars räkning och utgjorde en del af deras egendom. Totalbeloppet af lifegne, gvinnorna inberäknade, utgjorde närmare 22 millioner. De 103,158 godsegarne voro i. besittning af 105,200,108 dessiätiner (omkring 60 millioner tunnland) jord, hvaraf ungefär en tredjedel upptogs af de lifegne för deras boningar m. m. I befrielseukasen påbjöds att den jord som sålunda innehades af trälarne skulle bli deras egendom sedan de terminvis betalt ett visst lösningspris. Nu, tio år efter dekretets utfärdande, ha 6,474,613 bönder blifvit egare af 22,598,444 dessiätiner jord. Man har beräknat att en ytterligare period af tio år skall förflyta innan emancipationen är alldeles fullbordad, Dessa statistiska uppgifter ådagaläigga grundlösheten af den allmänna föreställningen att emancipationen skulle ha alldeles ruinerat adelsmännen och endast riktat allmogen. Adelsmännen innehafva fortfarande den vida öfvervägande delen af jorden; hvarje adelsman innehar öfverhufvud taget 673 dessiätiner, under det bonden endast har fyra. Det är sant att i de mindre befolkade delarne af Ryssland ligger jorden i lägervall af brist på, arbetare; men detta är ej böndernas fel, utan beror det af adelsmännen sjelfva, hvilka före lifegenskapens upphäfvande brukade mnedsätta arbetskrafterna på sina gods genom att skicka de mera intelligenta bland :slafvarne till städerna för att sedermera få sin andel af de ofta ganska betydande inkomster dessa slafvar förvärfvade såsom handtverkare, köpmän o. s. v. Att landets allmänna välmåga ej lidit af slafemancipationen är obeåtridligt, och de många industriella företag, som på alla håll sättas i verket, skola utan tvifvel hastigt öka den: Ett märkligt brottmål är för närvarande föremål för undersöknivg vid en domstol i Ryssland. Förhållandet uppgifves i Åbo Underrättelser vara följande: I T. guvernement bodde en godsegare K., enkling; han hade en god vän, godseguren N:, bosatt i K. guvernement och likaledes enkling. K. hade en son och N. en dotter. Dessa vänner förklarade på sin dödsbädd deras vilja vara att deras barn, som då ännu voro helt späda, skulle i framtiden äkta hvatandra. Denna föräldrarnes önskan hade både skriftligen och muntligen blifvit meddelad de närmaste anförvandterna. Först afled K. och sedan Ni Förhållandena fogade så, att de för hvarandra bestämda barnen blefvo åtskilda. Den unge K. genomgick sin. lärokurs, blef tjensteman, tog afsked och slog sig ned på sitt landtgods; uader tiden uppväxte hans utkorade brud till en utmärkt skönhet, och som hon dertill var rik, blef hon. en sällsynt brud. Men Jikaså. skön som fröken N. var, lika ful var hr Ki En vacker dag erinrade sig hr K. sin faders önskan. Han beslöt att uppfylla den och bes gynte brefvexla med: fröken N., som han ej sett sedan sin. tidigaste barndom. Det blef kändt att äfven fröken N. hade kunskan om