Dagens Nyheter – 16 november 1871, sida 2

nast sitt samtycke till ett äktenskap med hr K., utan bad honom först komma på ott besök till henne. Hr K. lofvade infinna sig. Men tanken på hans fula ansigte, hvilket han var öfvertygad icke skulle behaga den unga damen, åstadkom mycket hufvudbry. Då han en dag var försänkt i dystra tankar, infann sig hos honom en vän, hr W., en ung, vacker och ståtlig kavalleriofficer, men utfattig. På W:s fråga om orsaken till hans dysterhet berättade hr K. sina giftermålsplaner, hvilka hans fula yttre säkert skulle göra om intet. Ingenting annat, kära bror, — det är en bagatell; inom en månad skall du vara gift, men du får ej spara på fyrkarne, uppmuntrade W. Hvad vännerna vidare öfverenskommo är okändt, men följden blef att W. af K. erhöll 10,000 rubel silfver och efter några dagar presenterade sig för fröken N. såsom hennes fästman. Fröken blef betagen i sin vackra beundrare och gaf sitt samtycke till gittermålet. Inom en månad blef fröken N. sammanvigd med hr K., hvars erforderliga dokument voro i laga ordning. Efter vigseln togo de lyckliga unga plats på ett bantåg och reste till guvernementet T., till mannens gods. Efter ett dygns resa inträffade den falska K. med sin hustru hos den rätte K. De anlände sent på aftonen. Hittills hade den unga hustrun varit lycklig, men hvem kan beskrifva henues fasa och förvåning, då hon den följande dagen erfor, att hennes rätte man ej var den vackra W., som blifvit vigd med henne endast på grund af K:s dokument, utan den fula K. Den olyckliga, bedragna qvinnan var nira att förlora förståndet och föllien svår febersjuka, ur hvilken hon tillfrisknade först efter tre månader. Fru K. fann sig då i sitt öde och fattade slutligen tycke för sin man. Tre år förgingo. De lefde lyckliga och åt dem föddes ett barn. Ingen, som såg denna lugna familj, icke ens de närmaste slägtingarne, hade en aniog om den olyckliga hemlighet, som man och hustru bevarade inom sig. Plötsligt stördes det fredliga lifvet genom ett bref från W. Han omtalade för sin vän, huru ,han genom allehanda motgångar råkat i den mest utblottade belägenhet, och bad hr K. att, vid minvet af den tjenst han en gång bevisat honom, sända den olycklige 10,000 rubel, hvilken summa ju ej kunde betyda något för K:s förmögenhetsvilkor. Hr K., som ej vidare behöfde vännens hjelp, svarade med ett afslag, I det andra brefvet hotade W. att angifva saken inför domstol. Hr K. svarade ej, i den förmodan att W., såsom upphofsman och HBKufvudporson i saken, icke skulld våga anklaga honom. Men hr K. misstor sig. Hr W. hade ej mera något i lifvetatt förlora, och förbittrad öfver hr K:s ötacksamhet, satte hän sin -hotelse i verket. För tre å fyra månader sedan begaf han sig till kretsdomgto lens prokurator och berättade för honom hela historien utan att skona sig sjelf. Undersökniogarna pågå och. skola väl utreda. sakens sammanhang och huru sanningsenlig hr W. var, rit i sina angifvelger, 5 CC