Dagens Nyheter – 10 november 1871, sida 2

NEN. Det lilla huset vid Närnberg. Sent på aftonen, då Renaud, intagen af den största förbittring, promenerade fram och tillbaka utanför det hus, som blifvit dem anvisadt till bostad, kom en page till honom och bad honom följa sig. — Hvart vill du föra mig? frågade Renaud, som nu icke var hågad för några äfventyr. — Till ett ställe, dit ni med nöje skall komma. Carquefou, som gnagde på ett kalkonben, gatte näsan i vädret och sade: — Herr markis, jag tror icke att trakten är säker etter solnedgången. Man har börättat mig så många historier om unga män, som gått ut på aftonen, utan att någonsin mera komma hem igen. Nej, stanna ni hellre hemma, det råder jag er till. --Det är fråga om fröken de Pardaillan, hviskade pagen i örat på Renaud. — Hvarför sade du inte det straxt? Gå, jag följer med dig. Renaud gick icke, han sprang och nödgade härigenom sin ledsagare att äfvenledes påskynda sina steg. Carquefou kastade kalkonbenet ifrån sig. — Det skulle ändå ha varit bra skönt att få ligga sig och sofva, mumlade han. Derpå testo han sig upp, suckade och be