Dagens Nyheter – 10 november 1871, sida 2

Arbetareoroligheterna vid Motala. Vi meddela här den berättelse om de förut omtalade uppträdena vid Motala mekaniska verkstad, som disponznten kapten E. Unge till samma verkstads styrelse afgifvit, äfvensom styrelsens i anledning deraf fattade beslut: Lördagen den 14:de sistlidne månad vid middagstiden infaun sig hos mig, på kontoret vid verkstaden, förmannen i ånghammarsmedjan, Rustang, enligt uppgift med uppdr:g af öfriga arbetare att hos mig anhålla, att den dagen förut tillkännagifna nedsättningen i aflöningen för några af dem, hvilken med den första nästkommande december skulle taga sin början, icke måte gå i verkställighet, emedan arbetarne eljest icke ville fortsästa sitt arbete. Jemte det jag förklarade de giltiga skäl; som föranledde den kungjorda lägre dagspenningen för inalles 13 arbetare, nekade jag alt häri vidtaga någon ändring samt anmodade honom, såsom arbetarnes ombud i denna sak, att til dem framföra min önskan att, om de med anleduving häraf hade något ytterligare att säga mig, dermed måtte anstå till min hemkomst efter en samma afton föres:ående angeligen resa till Stockholm, hvilket han trodde sig kunna förmå dem till. En stund efteråt erhöll jag dock genom verkmistaien Wittenström underrättelse, att arbetarne i valsverket och stora hammarsmedjorna höllo på av sluta, hvarvid de ordentligt 10g0 jernet ur ugnarne samt afslutade de arbeten, com påbörjats, så att ingenting skadades. Jag ansåg bäst att afvakta hvad som komma skulle och fortsatte derför med de angeligenheter, hvarföre ivgeniör Norrman från Lindholmen infunnit sig vid Motala. Då vi för tids vinnande begifvit oss till verkstadens värdshus, för att der gemens samt intaga middag, ankommo strax derpå arbetarne dit, sedan ätven arbetspersonalen å öfriga verkstider förmåtts att följa de förutnämndes exempel. Då de samlats på gården, sände de bud med anhållan at få tala vid mig, hvariill jag svarade, att jag efter slutad måltid skulle komma ned. Efter en stund förnyades sammå anhållan med gamma påföljd. Då jag sedan gick ned och frågade, hvad de ville, svarade åtskilliga af. dem, att en befarad uedsättning i deras aflöningar förorsakat deras beslut att inställa arbetet tills de finge tala med mig derom. Jag såde dem då att jag, ehuru ogillande deras sätt att medelst uppträdande i massa söka imponera, likväl, då de dervid uppfört sig ordentligt och lugnt, ville höra hvad de hade att andraga, om de bland sig uteåge omkring 20 att föra deras talan och desse en qvarts timme derefter infunne sig å mitt kontor; men att, om några klandervärda upptriiden inträffade, jag icke ville inlåta mig i något samtal med dem. De förklarade sg då villiga dertill, och på kontoret iuställde sig 25 arbetare. På min fråga om anledningen till arbetsinställelsen svarade de, att rykten, att en allmän nedsättning i deras aflöningar förestode, och att ingen skulle få högre aflöning än 16 öre pr timme, med mera dylikt, hade under en tid cirkulerat såsom bestämdt sikra, och att den nyss kungjorda nedsättningen för någre bland dem enligt deras tanke bekräftade ryktets sanningsenlighet. Jug kunde icke få veta hvem som från början utspridt osanningarne, men på min fråga om ryktet kommit från någon som fått afsked, förslarade de, at det kom från trovärdigare håll. Sedan jag både tillkännagilvit och med anförande af fakta visat, att dessa rykten voro fullkomligt sanningslösa — alldenstund jag sedan mitt tillträde till disponentbefattningen förhöjt aflöningarne för öf.ver 100 arbetare ensamt ivalsverket, ochsamma dag, som förutnämnda nedsättning bestimdes, förhöjde afiönivgen för omkring 30 valsverksarbetare ända till 25 öre pr timme — och sedan jag påpekat hvad jag till arbetarnes bista dels gjort, dels förklarat mig vilja göra så fört gom möjligt, tillade jag; dels att jag ingalunda kunde bevilja deras framstilllda begäran om en försikran att få behålla den utlöning de en gång SENEREKORAKSEENNNEIOENNINsENNNNNRnRNNNNRRRRRRR RR ER