Dagens Nyheter – 9 november 1871, sida 2

En landsmans äfventyr i Paris. I ett bref från Paris (?) till GöteborgsPosten förtäljes följande anekdot: I slutet på 1850-talet kom till Paris, i afsigt att här söka få någon plats, on ung man ), som i Sverige haft en dyrbarare manufakturhandelsaffär, hvilken gått omkull. Den unge f. d. köpmannen såg bra ut, tillhörde en förmögen familj i Sverige, hade fått en temligen god uppfostran, hade ett angenämt sätt och var rätt god pianist. I afvaktan på en plats inågon handel hyrde han in sig i en pension i Faubourg S:t Germain, hvarest fanns en mängd gamla fruntimmer, alla af s. k. bättre folk, med goda relationer men inskränkta tillgångar. Gummorna hade aldrig sett en så utomordentlig man i deras tycke som den unge svensken. Han tillbragte aftnarne ihop med dem, gjorde kortkonster, lade sympati 3 atience eller spelade piano för dem, kunde till och med, om det behöfdes, bjelpa dem med deras broderier eller virkningar, uträttade om dagarne deras kommissioner och förde med sig hem nya mönster, chokoladpreliner och småsqvaller. — En af de gamla damerna hade en väninna, en ofantligt rik sjuttioårig baronessa, som egde ett magnifikt slott några mil från Paris, och vid ett af sina besök hos denna omtalade hon med en sådan beundran denne fågel Fenix till utlänning, att hon tillsades vid n.sta besök föra honom med sig. Han medfördes på ett par dagar och vann från första ögonblicket baronessans ynnest. Ett par rum ställdes till hans ständiga disposition, och han inbjöds en gång för alla att när och för huru lång tid han behagade vara slottets gäst och anse sig som hemma hos sig. Förmodligen fann han lifvet der angenämare än att springa omkring i Paris och söka sig platsi ett maga sin, och hans besök blefvo allt längre Och längre. Baronessan hade med: all grannlagenhet underrättat sig om hans ställning i lifvet, och ban hade med fullkomlig appriktighet berättat henne alla sina förhållanden, En vacker dag sade hon ät honom: Min unge vän, jag tycker om er, och jag vill göra någonting för er tramtid, på samma gång som jag vill skaffa mig en törsvarare. Jag hyser förtroende för er, emedan jag underrättat mig om att xilt hvad ni sagt mig öfverensstämmer med sanniogen. Jag eger utom det här slottet och egendomen, hvaröfver jag endast har dispositionsrätt under min lifstid och som sedan skall tillfalla min mans slägt, en förmögenhet af 250,000 frank om året i ränta, hvaröfver jag fritt kan förfoga. Jag är oense med min slägt, som icke allenast önskar lifvet ur mig utan redan gjort flera försök att rödja mig ur vägen; Man har mutat mina gomestiker för att mörda mig; derföre byter jag också om tjenstfolk hvarje månad med undantag af min gamle hofmästare, som ir den ende jag litar på. Jag erbjuder er nu. att gifta er med mig. Antager ni mitt anbud, så anslår jag i äktenskapskontraktet ett par hundra tusen frank åt er att använda till edra handpenningar, ock efter mib död får ni hela min återstående förmögenhet. Vill ni, så hålla vi bröllop om fjorton dagar. Vår ubge calico tvekade icke en sekund, Den gamla damens sgisra ord ingaf honom kanske en lätt rysning, men denna gick ögonblickligt öfver, när han tänkte på de 250;000 om året. Baronessans tal om. slägtingarnes anslag tog han helt enkelt för ett tecken till ålderdomssvaghet, och fästade eig icke vidare dervid. Förlofvivgen eklaterades och bröllopet skulle firas med stor prakt. Baronessan ville för så många som möjligt visa sin unge, vackre man, -Ätven slägtingarne inbjödos för formens-skull. Vår landsman tillbragte hela tiden på slottet, endast med undantag af de tider han nödgades passera i Paris för tillrustningarnes skull. Betjeningen bemötte honom redan såsom sin tillkommande husbonde. Brölloppet skulle stå på söndagen; på fredagen giorde han en sista resa in till Paris, efter att ha tagit ett ömt farväl af sin trolofvade och: med 2gna ögon jäst konceptet till giftermålskontraktet, hvilket baronessans notaric fört till slottet. På lördags eftermiddag återkom han, åtföljd af två svenskar som skulle blifva hans vittuen vid vigseln och hvilka voro grymt nyfikna att få se all hans prakt och herrlighet. Men, hvad är det? porten är stängd och portvakten står helt lugn i fönstret till sin loge och gör iogen min af att öppna — Öppna då, drummel! — Drummel kan ni vara sjelf!... Hvem gsökar ni? s