sträfva för något annat än fröken de Par.daillans befrielse. Herr de OChaufontaines hänförelse rörde den gamle ädlingen. — Kom tillbaka med min dotter, sade han, och ni skall bli mottagen af en far. Vid dessa markisens ord intogs Renaud af en outsäglig glädje. Han kände sig så stolt, så stark och så lycklig. Ingenting syntes honom nu omöjligt, och i det han kysste horr de Pardaillans hand, yttrade han: — Om er dotter icke blir or återgifven, så har jag dött under försöket att rädda henne. — ILYE. En diplomatisk beskickning. En timme efter detta korta samtal afreste herr de la Guerche och Renaud, åtföljda af Magnus, Carquefou och Rudiger. Snart anlinde de till kejserliga lägret, der deras ankomst bebådades med trumpetstötar. Hertigen af Friedland bebodde nu det största slott, som fanns i närheten af Nirnberg. Samma lyx, som under hans vistelse i Prag hade slagit hela Tyskland med häpnad, omgaf honem äfven här. Hans salonger voro fulla af pager, klädda i sammet och siden, kammarherrar och officerare. Gardister, som buro särskilda uniformer, höllo vakt utanför slottets