Dagens Nyheter – 3 november 1871, sida 2

Herr Kapital. Danske folkhögskoleläraren Fr. Bajer berättade vid en arbetaresammankomst i Köpenhamn för kort tid sedan följande lärorika historia: Det var en gång en man,som hette Kapital. Han var mycket rik, men hade ändock inga pengar, ty hans rikedom bestod i spadar, yxor 0. 8 V., med ett ord, i redskaper, som uppfunnits för att underlätta det menskliga arbetet. Han seglade på ett stort skepp öfver verldshafvet, men led derunder skeppsbrott. I en af skeppets båtar lyckades han berga sina redskaper och sig sjelf, men då han skulle stöta båten från skeppsvraket, sprang en del andra passagerare äfven i densamma för att rädda lifvet. Dessa hade dock ej lyckats berga sina tillhörigheter, utan voro alldeles tomhändta. De upptäckte slutligen en obebodd ö. Då de kommit i land, sade hr Kapital till sina reskamrater: Ja, nu stå ni här med två toma händer, men jag har redskaper, och om ni begagna dem, kunna ni med minsta besvär skaffa er hvad ni behöfva; om ni ör ska begagna er deraf, vill jag dock ha min andel af hvad pi förtjena, ÅAntages detta förslag ? Alla svarade härtill ja! Medan de andra nu började arbeta, lade sig hr Kapital att hvila på en bädd, som de andra tillredt af löf. Do uppgräfde rötter och samlade örter och tillagade en måltid, hvaraf alla blefvo mätta. En af dem tackade hr Kapital för det han genom att lemna dem redskaper hjelpt dem ur den hotande nöden. Följande morgon började de åter sitt arbete, medan hr Kapital åter lade sig att hvila; men han stördes af flugorna, regnet och solen. Då lät han de andra förfärdiga ett slags skärmar, hvarmed de kundo skydda honom mot regnet och solstrålarne, samt en slags fläktar, hvarmed han kunde hålla flugorna från sitt ansigte. För detta ändamål sysselsatte han till en början tre man och de erhöllo derför föda af de öfr :gs arbete. Men detta föreföll hr Kapital slutligen obeqvämt och han lät dem i stället uppföra åt sig först en hydda, sedan ett ordentligt hus och slutligen fick han lust att po i ett slott, som de äfven måste uppföra åt honom. — Dermed fick han också andra behof. Han höll sig allt fler och fler tjenare och försakade ingen njutning, som han kunde få tillfredsställd. D4 började arbetarne knorra och en viss hr Hop sammankallade dem och sade: Huru länge ämna ni träla för hr Kapital? — Ja, svarade de, det är visst och sannt att han låter oss föra ett slaflif, men vi behöfva ju hans redskaper . .. — Redskaper? genmälde hr Hop, säg mig, hvar har ban väl fått dem ifrån? Har han icke ärft dem? Men arfvet är en orättvisa mot samhället, ty naturen är för alla gemensam, och dess gåfvor böra då äfven vara det . Hvad har ban för större rätt till dem än vi? Talet slog an. Det blef uppror bland arbetarne. Hr Kapital skyndade att samla allt hvad han i hast fick fatt på af sina tillhörigheter och flydde dermed till en närbeligen ö, som ätvenledes var obebodd. Nu voro alla lika, och en gyllene tid skulle inträda. Den första dagen arbetade alla; dea andra dagen hade arbetslusten svikit några och den tredje dagen de flesta; ty de sade som så: Hvarför skulle vi arbeta, när så många andra icke göra något? Vi få juialla fall vår andel af förtjensten. — Snart voro de samlade förråderna emellertid förtärda, och då började oenigheten. Hr Hop föreslog då att välja några uppsyningsmän, som skulle tillse att de andra arbetade, Detta förslag antogs, hvar tionde man utsågs tlll uppsyningsman och hr Hop sjelf till öfveruppsyningsman, Nu gick det åter en kort tid; men plötsligt afstannade arbetet och alla började ropa med en mun: Man har beröfvat oss friheten! En föreslog att dela arbetet lika på alla, en annan att dela jorden, en tredje att man skulle tillsätta domare och öfverdomare, och hr Hop föreslog att ett nationalgarde borde bildas och ställas till hans förfogande för ordningens upprätthållande. Ett allmänt slagsmål uppstod, som först upphörde då alla voro uttröttade. Många hade blifvit ihjälslagna, och bland an: dra hr Hop. Nu uppstod hr Folk, en eftertänksam man, och yttrade: Nöden tvingar oss att arbeta, låtom oss genast börja dermed: Vi hassknat friheten både under hr Kapital och under hr Hop: låt nu hvar och en fritt råda ötver det,