Dagens Nyheter – 2 november 1871, sida 1

Handelstidning ingändt en så lydande förklaring: Såsom dr Nordström i en till Dagens Nyheter insänd artikel anför, upptäcktes redan under 1870 års expedition gediget jern i en basaltgång i grannskapet af fyndorten för det grönländska jernet, dels skifformigt inbäddade, dels såsom fina korn insprängdt i den örriga bergmassan, och denna märkvärdiga upptäckt föranledde genast en diskussion om de nu hemförda jernblockens verkliga ursprung. Att detta är meteoriskt anser jäg vara genom de undersökningar, som sedermera anställts, fullständigt bevisadt, och jag skall framdeles, när åtskilliga nu försiggående undersökningar hunnit 2fslutas, återkomma till den för kosmologien utomordentligt vigtiga frågan. Här vill jag blott nämna: Att det från Grönland hemförda jernet utgör en blandning af metalliskt koljern, fosfornickeljern, kolväteföreningar och smärre, skarpt begränsade korn af svafveljern. Det öfver. ensstämmer derföre till sin sammansättning med det jern, som träffats i de flesta meteorstenar, men skiljer sig deremot så fullständigt från alla bevisligt telluriska mineralier, att jag utan fara härmed kan förbinda mig och förbinder mig att med ett tusen (1.000) rdr inlösa en i fast klyfi på den jernrika skandinaviska haifön inom år och dag funnen kubiktum af en likartad substans. Det grönländska jernet bildar vidare ett likasom hopfiltadt aggregat af iernpartiklar, till struktur fullkomligt likt bevisligt meteorjern, men alldeles skiljaktigt från en genom smältning bildad jernmussa. Äfven svafveljernets förekomst som skarpt begränsade korn, insprängda i den öfriga jernmassan, och de redan genom en lindrig uppvärmning förstörbara organiska ämnen, som ingå i det grönländska jernet, tala deremot, att dessa block någonsin varit utsatta för smälthetta — hvarifrån detta jern än må hafva kommit, eruptivt är det icke. Eget vore äfven alt få veta, huru den värde danske och yogre svenske vetenskapsmannen vilja förklara do stora jernblockens uppdykniog ur den lättare basaltmassan, en process, som efter mitt förmenande fordrar gravitationslagar, enligt hvilka kullerstenarna från hafvets botten en vacker dag kunde flyta oss till mötes på dess yta. Härtill kommer, att hufvudmassan af den grönländska basalten utgöres af tillhårdnade lager af vulkanisk aska, ej af lavaströmmar, som stelnat, och att man just i don sg. k. gång, der möteorstenarne förekomma, funnit verkliga pebbels af basalt, utvisande att gången utgör en uppifrån fylld klyfta i berget. . Dessa och många andra skäl, som tid och utrymme ej medgifva mig att nu anföra, synas mig tydligen visa: 1:0. Att det grönländska jernet verkligen i likhet med allt dylikt jern, som man förut funnit på jordytan, är af meteoriskt ursprung och att detta jordfynd således icke kommer att kullkasta de lärosatser inom vetenskapen, som faststälts genom noggranna, lefnadslänga forskningar at en mängd vetenskapsmin, bland hvilka jag här som exempel vill nämna Chladni, Schreibers, Biot, Haidinger, Arago, Tlumboldt, Berzelius. t 2:0. Att jernet nedfallit under don tid, då de grönländska basaltbergen bildat sig genom hopande af ofantliga massor vulkanisk aska, som sedermera tillhårdnat. 3:o. Att de vid meteorit-fyndorten i basalt insprängda gnistorna och skifvorna af jern oftast utgöra åter tillhärdnade lemningar af jernblock, som varit utsatta för en söndervittring, lik den, som dessa jernblock ännu till samlarens stora förtviflan äro underkastade. ÅA. L. N