Dagens Nyheter – 28 oktober 1871, sida 2

-— VIL — tvinga honom att tala, vore han än stum som en fisk. Magnus lade handen på Carquefous arm och sade: — Du vill således icke vänta? — Vänta! nej, det vill jag visst inte . Ännu lefva de; hvem vet hvad denne eländige bof kan taga sig till, om han af någon anledning råkar i raseri? Nej, nej! Våra husbönder äro i hans våld! Till verket! — Nåväl, till verket då! svarade Magnus. LI. Lyckan står de djerfvom bi. Det var samma dag då Matheus hade låtit Renaud undergå tortyr. De två fångarne hade blifvit förda till sina nya fängelser, den ene: till det gröna och den andre till det röda. En smal trappa ledde från hvardera af dessa underjordiska hålor till den delzf slottet, som Matheus sjelf bebodde. Matheus hade intagit en delikat souper i sällskap med slottsläkaren. Uppmuntrad af samtalet med denne lärde man äfvensom af det ypperliga vinet, som han i ymnigt mått förtärt, fick han lust att aflägga ett besök hos sitt offer, innan han gick till sängs. — Jag står i ansvar för attingenting skall hända honom, sade han med honungsöt stämma,