Dagens Nyheter – 28 oktober 1871, sida 2

skräddaregesäll, en som arbetar för födan och för sin framtid! — Och samma aktningsvärda person, som man vid inträdet i butiken fann respektabel och värd ett artigt bemötande, emedan man ansåg honom vara bokhållare, den vänder man nu med ett visst förakt ryggen, derför att man upptäckt att han är mer än bokhållare, ja till och med mer än köpman: en skicklig yrkesman, som sökt att så mycket som möjligt fullkomna sig i sitt ingalunda lätta yrke. En förmögen och ansedd man af våra vänner bar för en til sedan en liten börda från torget. Han mötte dervid två af sina umgängesvänner; men desse smögo sig så oförmärkt undan, utan att låta märka att de blifvit honom varse. Hvarför gjorde de detta? Jo dertör att han verkställde ett ärligt och hederligt arbete. Om han spelat en dagdrifvares roll, hade de nog känts vid vännen. Ja så är det. Dagdrifveriet och dagdrifvaren hedras, men arbetaren ses öfver axeln. Så borde det dock icke vara. Det borde vara tvärtom. Mord. Kringstrykande Kristoffer Jonasson Werner (lömd för häststöld) har, enligt Ystads Tidning, natten till sistlidna torsdag blifvit mördad utanför do s. k. Svarte Peters söners hus inom Gladsax socken. Hvem gerningsmannen är, har man ännu icke erfarit. Drunknad, Inhysesmannen Wilhelm Unander från Husby Långhundra socken hade på morgonen den 18 i denna månad aflägsnat sig från sitt hem, under uppgift att han ämnade besöka sin förmyndare, kyrkovärden Johan Olsson i Tarf. Påföljande dag varseblef en person vid namn C. Wred vid passerandet af en spång öfver den s. k. Åby qvarnån några klädospersedlar liggande vid stranden samt vid närmare efterseende en person, stående nästan på hufvudet i vattnet med nedra delen af kroppen ofvan vattenytan; och befanns denne, som genast uppdrogs, vara bemiälde U. Dem döde, som var 63 år gammal, har under de senare åren visat sig dyster och besynnerlig till lynnet, hvadan anledning finnes att antaga det han sjelf tagit sig af daga. Man måste följa med sin tic tänkte häromdagen en del spanmålsbiärare i Carlskrona och tillställde derför en liten strike i det de vägrade arbeta utan mot förhöjd afgift pr säck. Arbetsgifvaren engagerade då i stället en del permitterade båtsmän för arbetets verkställande, och de förra säckbärarne lära sedermera funnit skäl att stoppa pipan isäcken, ehuru ett mycket spändt förhållande lärer rådt emellan båtsmännen och de civila bärarne, som till och med velat öka de förras börda med ytterligare påpackning, hvilket dock afböjts. En från döden uppstånden lots. Från Norrtelje skrefs den 21 d:s: Lotsen Sjöblom vid Furusund, som den 10 d:s skulle till Söderarm utlotsa ett från Norrland kommande fartyg, lät ej vidare höra af sig. Några dagar derefter fann man en af de åror, som tillhörde hans båt, och slutligen påträffades sjelfva båten kantrad. Sjöbloms kamrater, som varit ute för att eftersöka honom, återvände hem i Jen öfvertygelsen, att han omkommit, och vid denna sorgliga underrättelse grepos hans hustru och barn af förtviflan, Ryktet förmäler till och med att presten i församlingen från predikstolen tillkännagifvit, att Sjöblom styrt färden in i den eviga hamnen. Men ödet hade annorlunda beslutit, ty straxt derefter får hustru Sjöblom den underrättelsen, att hennes man välbehållen anländt till Läbeck. Man kan tänka sig hennes glädje häröfver, men deremot förvandlades hans kamraters saknad till förtrytelse. De tänkte icke vidare på att det var under svårt väder som Sjöblom utlotsade fartyget, och att han nödd och tvungen måste följa med, utan de endast förargade sig öfver och afundades honom den angenäma resa, han så der oväntadt fått göra. I skorstenen. TI lördags tilldrog sig i Norrköping den händelsen, att en skorstensfejarelärling, då han skulle begifva sig ned genom en skorsten, tillhörande ett hus vid Skepparegatan der i staden, på ett eller annat sätt fastnade i densamma och kunde hvarken komma upp ellerlned. Förskräckt, började han ropa på hjelp. Hans på taket ännu befintliga kamrater nedfirade till honom den med ett lod behängda linan, hvilken han likväl icke kunde fatta, iföljd deraf, att händerna fastnat på så sätt, att han icke kunde göra bruk af desamma. En murare etterskickades, och som vår sotare icke kunde på något annat sätt komma ur sin kritiska belägenhet, måste skorstenen sönderhuggas, hvarefter gossen, något så när helskinnad, kröp fram i dagsljuset.