omdgeeamXÅX-— RR Politisk hållning. Det är en pålitlig ledare af allmänna meningen, Nya Dagligt Allehanda. När det en gång har insett det rätta, så blir det beståndande dervid — åtminstone 24 timmar. Se här några prof på orubbligheten af dess åsigter. HiDen 4 okt. säger Dagl. Alleh. om ingifvandet af ministrarnes afskedsansökningar: Det tagna steget mäste gillas äfven af den starka opinion inom hela landet, som slutit sig till regeringen i dess bemödanden att ordna vårt försvar (och dit Dagligt Allehanda hörde). Men i går, den 27 oktober, då anser D. A. afskedstagandet en bloc alldeles opåkalladt. Det säger: ! Denna olägenhet (af vigtiga frågors fördröjande) är tillräckligt allvarlig för att någonsin äfventyras i andra fall, än då det är alldeles oundgängligt att konungens rådgifvare uppträda såsom en man, hvilket knappast torde inträffa med mindre det gällde vigtiga konstitutionella grundsatser eller andets ära och sjelfbestånd, såsom om riksdagen hotade att inkräkta på konungamaktens gebit, om den genom allmän skKattevägran hindrade statsmaskinens gäng, om konungen skulle visa benägenhet att låta sidoinflytandet gälla mera än de officiella rådgifvarnes eller inleda riket i en äfventyrlig utländsk politik o. s. v. I dessa och dylika fall kunna ministerens ledamöter ej annorlunda uppfylla sin pligt att tillse: ne auid detrimenti capiat redublica, än genom fullkomlig solidaritet och gemensamt uppträdande. Deremot i andra mera fristående frågor vore de än så vigtiga, kan det väl ej anses såsom önskvärdt att en solidaritet anses nödig. Ty i sjelfva verket, hvad hafva de lagar, justitieministern förbereder i sitt kabinett, att göra med den skolordning, ecklesiastikministern utarbetar, eller civilministerns administration med krigsministerns militära anordningar? Gifvet är visserligen, att samarbetet bäst befordras, om principiella skiljaktigheter ej förekomma, och andarne ej äro stridiga, men sammangjutna till en behöfva de ej vara i andra fall än sådana som defofvan antydda. Den 11 oktober är Nya Dagligt Allehanda mycket ondpå Göteborgs Handelstidning och Dagens Nyheter, och det säger om oss att vi skulle stå qvar på den ståndpunkten att icke ens kunna inse nödvändigheten för krigsministern att begära sitt afsked ), hvarefter följer, fortfarande med en oriktig uppfattning af våra yttranden: Allra oförklarligast är det dock, huru en tidning med det allra ringaste anspråk på politiskt vett kan förutsätta, att en man med politisk heder skulle kunna stanna avar på en plats, der han blifvit bemött på det hänsynslösa sätt, som händelsen varit med statsrådet Abelin. Det kan icke ligga välmening i tidningens ord; de innebära ett hån, som dock endast kan väcka en känsla af förakt för den, som i ett så vigtigt ögonblick, som det nuvarande, tillåter sig något så opassande. Efter allt detta, hvilket sjelfförakt skall icke Dagligt Allehanda känna, när detidag blir af D. N. erinradt om att det, som den 11 oktober frånsade krigsministern politisk heder om han qvarstannade, i rak strid deremot i går, den 27 oktober, icke allenast tillkännagaf att krigsministern verkligen stannar qvar, utan till på köpet beklagade, om detta qvarstående vid embetet endast skulle blifva för någon kortare tid, och tillade: Det må tillåtas oss hoppas, att hans helsa så må. stärkas, att den ej tvingar honom till för hastig När man läser dessa stridigheter itankegång och åsigter hos Dagligt Allehanda och, ännu mycket oftare, hos Aftonbladet, måste man fråga sig, om icke herrar redaktörer af dessa tidningar möjligen lida af en mycket sällsynt själssjukdom, bestående i att patienten hvarje natt totalt glömmer bort hvad han gjort och sagt den föregående dagen. ) Vi ha redan förut erinrat Allehanda om att vår åsigt icke var sådan, men att krigsministerns atskedsansökan 1871 icke stod iöfverensstämmelse med motivet för hans återtagande af sin afskedsansökan 1868. ee et Åge Ost gra RÅ IS REY Nee se mtr gage egt EET nt EEISNRARNRRRRr