Dagens Nyheter – 27 oktober 1871, sida 1

Kapten Rossels bok om krigskonsten. The Times slutar en vidlyftig anmälan af den snillrika, kunskapsrika och entusiastiska — men nu till döden dömda -— kommunardgeneralen Rossels här förut omtalade skrift från fängelset med följande vackra ord: Vi kunna icke lemna författaren utan att uttala vår djupa beundran för det ädla, om än något missledda sinne, som kan förgita sig sjelf och skrifva med sådant förstånd, lugn och mod, som röjes i efterföljande utdrag: Det är nödvändigt att vid våra militära reformer rätta sig efter den oundvikliga nödvändigheten att i första rummet minska den financiela bördan, på det att alla oroande anspråk måtte försvinna från vår yttre politik, att med ett ord foga oss efter de förvindelser, som undertecknats i fredsfördraget och hvilkas uppfyllande för ögonblicket är oundgingligt. Frankrike skall ingenting förlora, hvarken i anseende eller verklig. makt, genom att draga sig tillbaka inom sig sjelf. Det skall till och med sälta sin tillvaro på spel genom att efterstriäfva en ökad militärisk utveckling och om det söker att resa sig under det att alla dess hjelpkällor på samma gång utltömmas på organisationen af dess här. Låt det franska samhället lära känna hvad det vill säga att pånyttfödas i lagar och seder, och det skall sedan icke behöfvas många reformer för att göra den franska hären segerrik., tÄdla och sanna, som dessa ord i och för sig äro, framstå de såsom ännu ädlare och sannare derför, att de utgått från en man, som skrifvit under det han inväntar verkställahdet af den dödsdom, som nyss fällts öfver honom. Det är sannerligen omöjligt att läggaifrån gig Rossels bok utan att erfara en smärtsam känsla. Militärerna kalla honom en desertör, politikerna en upprorsmakare och störare af den allmänna ordningen. MSanningen är, att han stred på den gidan, som icke hade framgång. Den här, från hvilken han säges hafva deserterat, var nyskapad och skulle ha funnit det ganska svårt att säga, hvilken han var skyldig trohet. Napoleon, Trochu, Gambetta, Thiers — hvilkendera var rätta chefen för Frankrikes militära krafter? Och under de hastigt på hvarandra följande ombytena af regering, var det i sanning svårt att säga, huruvida den, som för ögonblicket höll statsrodreti sin hand, icke i nästa ögonblick skulle afsättas afen annan, med alldeles motsatta åsigter och principer. Denna man, nu en dömd brottsling, älskade sitt land och kämpade för detsamma. Man stred också, efter sin öfvertygelse och sina krafter, för sitt lands fria institutioner. Han tälskade mycket, om än icke klokt, sitt sköna Frankrike. Då det förut tycktes angripet af en dödlig sjukdom, då statens institutioner voro kränkta och folket för hvarje dag blef allt mer och mer förslafvadt, då skref han, sant, och med största fara för sig sjelf, att hären icke var i ett sådant tillstånd, att densamma kunde hifda landets ära. Trots det, att han gjorde sig impopulär bland sina kamrater och utsatte sig för faror från sina förmäns sida, hade han nog mod att utsända varningsrop. Om han nu har gått för långt, tillkommer det icke hans land att fördöma honom. Sådana män fara ofta ville, men man kan göra ett bättre bruk af dem, än att taga deras lif. Entusiastiska själar äro mest mäktiga af tacksamhet, och det finnes icke så många sådana här i verlden, att man san undvara någon. Rossel kan blifva en klart strålande stjerna i sitt land, en af dess framida räddare.