Dagens Nyheter – 27 oktober 1871, sida 1

MR on — Godt; det är öfverenskommet. Du tillhör nu oss och vi dig, svarade Magnus. Äfven Carquefou trädde fram och tryckte soldatens hand. Wudiger var, såsom läsaren torde erinra sig, en af de ryttare, som Matheus hade afskedåf; då han tyckte sig märka att deras sympatier för Renaud och herr de la Guerche började bli alltför starka. Magnus, Rudiger och Carquefou företogo sig nu att söka efter Matheus och hans fångar, men ingen framgång krönte deras mödor. Matheus hade ställt så skickligt till att bäst de voro honom -på spåren, stodo de der igen, utan att veta åt hvilket väderstreck de skulle begifva sig. Magnus begynte förtvifla. En afton stannade de vid en eländig krog, belägen midt uti en vidsträckt skog. Rudiger och Carquefou språkade med ett par medlemmar af ett ziguenarband, som lägrat sig i närheten af krogen; hvad Magnus angår, satte han sig i ett hörn af utskänkningsrummet och försjönk i dystra tankar. En fjortonårig gosse kom inspringande med en fågel i handen. — Är det into märkvärdigt? sade han till värdinnan som var sysselsatt med att duka bordet åt de nya gästerna; här är åter en fågel med en papperslapp fästad om halsen. Det är den tredje jag fångat under dessa dagar. Se bara, bestämdt står något skrifvet på papperet.