Dagens Nyheter – 25 oktober 1871, sida 2

sen. Hvilken seen mötte deras blickar! Handelskammaren, Wost-union telegrafhuset, .A8sociated-Press-Offices och hundratals andra b.788nader stodo i ljusan låga. Luften var upp fylld at brinnande kol, som hvirflade frann mot norr och öster, liksom förhärjandets vägvisare. Brandsprutorna voro maktlösa. Allt hvad i menniskomakt-stod var att spränga mellanliggande byggnader i luften, men detta hjelpte föga eller intet. Times, Trubunes, Post-Republican-Journals och andra tidningars officiner, Westerners-bolagets qvarter, Fields och Letters, Drakes och Farwell C:ies etablissementer — allt lades i aska. Det tycktes som om lågorna knappt hunnit fram till en vägg förrän de i ett ögonblick trängt igenom den, och det behöfdes blott ett par minuter att i grund tillintetgöra den solidast uppförda byggnad; väggarne smälte och tegelstenarne gingo upp i rök. Trätrottoarerna fattade naturligtvis eld och bildade en fortgående sträcka af lågor, två mil lång och en mil bred. Ingen menniska kunde uthärda i närheten mer än några minuter. Qvarter efter qvarter störtade, de rödglödgade kolen stego allt högre och högre och spredo sig allt längre och längre åt norra sidan af Lake-gatan. Det var ett berg af eld från floden till sjön. Det sågöut som om i de af branden inneslutna stadsdelarne tusentals menniskor måste gå törlorade. Hotel Sherman, Hotel Fremont ech andra hoteller blefvo utrymda af sina gäster, och man fick skåda framåtskyndande folkhopar, med nattsäckar, kappsäckar och annat bagage på skuldrorna, flyende för att rädda lifvet undan lågorna. En del tog-sin tillflykt till de qvarstående bryggorna, andra till sjöstranden. Vid dagsljusets inbrott qvarstod ett qvarter i den ödelagda del af staden, som utgjort egentliga sätet för affärerna, nemligen Tribune-qvarteret. Tullhuset och Horrore qvartercet, vid Dearbon-gatan hade brunnit, och de, som hade hejdat elden här, trodde åtminstone att ofvannämda qvarteret skulle kunna räddas. Jon afdelning under Sam Medills befäl sopade undan eldkolen och släckte lågorna vid sidoväggarne, och en annan afdelniog, kommenderad af Joseph Medill, bevakade taken. Klockan half 7 gick en stor del af dessa män för att få sig någon föda; ett antal gick för att ihusen i Tribune-qvarteret njuta en välbehöflig sömn. Men vinden kastade om, eldflammorna insvepte Wabash-avenyen, State-gatan och Michigan-avenyen, och snart. stod Vickers-teatern i låga. Inom få minuter var Tribune qvarteret antändt, och det var i sista minuten som de sofvande blefvo väckta och hunno rusa ur lågorna. Klockan 10 på förmiddagen låg äfven detta, ett par timmar förut ensamt qvarstående, qvarter i aska. Nu erbjöd sig en syn, hvars like väl aldrig förut skådats, hvarken i detta land eller något annat. Bortåt 76,000 män, qvinnor och barn, flyende på alla möjliga stigar åt söder och vester, sökande att rädda sina kläder och sitt lif; hvarje tänkbar tillflyktsort uppsöktes, för några af dessa betalades stora summor, och gatorna och sidovägarne erbjödo en fasaväckande anblick. Tusentals menniskor och hästar voro hopgyttrade i en klunga, utan att kunna lösgöra sig; fattigt folk af alla firger och alla nationaliteter, från Europa, Kina, Afrika,i uppror, stridande med hvarandra för att kunna bana sig väg fram. Hundratals nedtrampades. Män och qvinnor voro belastade med knyten och husgeråd, i deras kläder hängde deras små barn, halfklädda och barfota, alla sökande en plats, der de kunde anse sig isäkerhet. Några timmar derefter sågos mänga af dessa i de aflägsnaste förstäderna sofvande utsträckta på den dammiga marken, Dessa äro de arma lam, dem Kristus nu kallar de bättre lottade att föda och kläda. En af de mest hjertslitande företeelser var en medelålders qvinna belastad med räddade effekter, armbågande sig fram på Stategatan och sjungande en gammal munter folkvisa, Många andra voro äfven från sina sinnen; en stor del hade blifvit det genom förtärande af whisky och öl, som de, utom sig af törst, och emedan det var brist på vatten, hade druckit i stora qvantiteter — dessa spredo sig åt alla håll och voro en fasa för alla som mötte dem. Förlusten af menniskolif är förfärlig att tänka sig. På goda grunder antager man, att nära 500 personer brunnit upp. Vi sågo flera män inträda i ett brinnande hus — ett ögonblick derefter voro de begrafna af en fallande vägg. In bop menniskor stodo vid hörnet af en byggnad sökande rädda sina tillhörigheter, då rasade en mur, och flera af dem föllo genast offer för lågorna. Omkring tolf till femton män, qvinnor och barn rusade in uti Trädgårdssällskapets hus, en eldfast bvegnad: inom 48 minuter slagna