Dagens Nyheter – 25 oktober 1871, sida 2

Carquefou. tillslöt omsorgsfullt dörren. — Nu kunna ni språka i fred och ro, sade han; jag skall sörja för att vi inte bli störda. Den sjuke, som låg utsträckt på en usel bädd, följde do två vännernas rörelser med en ångestfull blick. — Du är en bland de skurkar, som i natt logerade hos mäster Innocent? sade Carquefou. Den sjuke svarade med ett jemrande läte. — Och dessa skurkar ha Bortfört herr de la Guerche och herr de Chaufontaine? tillado Magnus. — Vår kapten har befallt mig och några kamrater att deltaga i denna expedition... en god soldat tillkommer det endast att lyda. — Och hvad heter din kapten? — Matheus Orlscopp. — Matheus! utropade Carquefou, i det han eprang upp från stolen, der han satt sig; Matheus Oriscopp, säger dul!... Gud i himmelen! Om denna hand icke snart rycker hjertat ur bröstet på honom, så är det ute med grefven och markisen! Carquefous ansigte var så förfärligt att åse, att den sjuke banditen började! darra i hela kroppen. Och då han märkte att han nalkades sängen, knäppte han ihop händerna, ropande: — Skona mig, herre!... Jag fick så bra betaldt. : — Tala, eländige! men om du ljuger, får du tio tum kallt stål i magen. — Ja, jag vill tala.