Dagens Nyheter – 24 oktober 1871, sida 1

Från Uttendet. Franska regeringen sysselsätter sig för närvarande med anläggandet af flera strategiska jernbanor, hvilka skola bringa de stora linierna i snabbare förbindelse med hvarandra. Med armåns omorganisation säges det äfven gå raskt framåt. Bildandet af armåbkårerna, sammanslåendet af regemertena och deras fördelning i divisioner bedrifvas med stor ifver. 17 regementen och 5 jägarebataljoner ha under loppet af den senaste månaden blifvit sammansmälta. General Faidherbes har afrest till Egypten för att biträda vid omorganiserandet af vice konungens armå. Pouyer-Quertier har blifvit storofficer af hederelegionen. Den parisiska pressen sysselsätter sig lifligt med revisionskommissionens degradering af officerarne i Gambettas armå, och äfven korrespondenterne till de utländska tidningarne . omtala den förbittring, som för närvarande råder mellan den gamla kejserliga och den unga republikanska armöns officerare, De hedra hvarandra ömsesidigt med öknamn : les capitulards (de kejserlige officerarne, som läto taga sig tillfånga) och Jes gambettistes. De republikanska tidningarne, såsom Opinion nationale och Libert, taza parti för Sgambettisterne och påstå, otvifvelaktigt med rätta, att Gamnbetta under kriget utnämnt sina officerare och generaler med samma myndighet och rätt, som andra nu utnämnas af Thiers och krigsministern general Cissey. .Markisen af BSalisbury har förklarat, att han. ej undertecknat de resolutioner, som fattades af arbetare i London jemte några lorder af underhuset, och att han icke heller kan skänka sitt bifall åt alla dessa resolutioner. Detta markisens exempel har vuanit efterföljd. Flera af de politiska notabiliteter, som skulle ha undertecknat de eju. artiklarnae, hvarigenom förbundet mellan den engelska aristokratien och arbetarne i England skulle blifva besegladt, skynda nu att frånsäga sig all andel i den bekanta öfverenskommelsen. Engelska tidningarne innehålla tre sådana förklaringar, nemligen från Derby, Carnarvon och Gathorne Hardy. Att emellertid äfven härvidlag ingen rök funnits utan eld, anses för säkert, och många anse, att det är Disraeli, som på egen hand spekulerat i folklighet, utan att rådföra sig med partiets öfriga leåare. Han står i en