Dagens Nyheter – 24 oktober 1871, sida 1

— Jag svär det. — Så låtom oss då genast bryta upp. Vi ha att göra med vilda djur, som måste dödas för att upphöra att skada. Carquefou var lika snart uppe i sadeln som Magnus. Han kände icke längre hvarker hunger eller törst. Det första de företogo sig sedan de genomletat värdshuset, var att följe munkarnes spår. Derigenom kommo de til furuskogen, der de funno vagnen. Magnus pekade på denna och sade till Carquefou: — Deri voro de gömda, förstår du? Man såg icke till något blod i närheten al det ställe, der vagnen var lemnad. Således kunde de icke gerna tro att ett mord blifvit föröfvadt, i synnerhet som man naturligtvis icke skulle ha brytt sig om att föra bort herr de la Guerche och hans vän, ifall afsigten varit att taga dem af daga. — Må vi fortsätta vårt sökande, sade Carquefou. Men vid ändan af den öppna plats i skogen, der banditerna stannat, märktes talrika spår efter menniskor och hästar, och härifrån ledde spåren sedan tydligt åt tvänne olika håll. — Rid åt venster, Carquefou, sade Magnus; jag rider åt höger. Den af oss, som först når skogsbrynet, följer sedan utefter detta, tills han råkar den andre. Håll ögon och öron öppna. Om du upptäcker hvart bofvarne tagit vägen, så bryt af on gren och lägg den på marken i riktning åt det håll, dit du styrt kosan.