Dagens Nyheter – 24 oktober 1871, sida 1

CILVII Magnus ed. Det började emellertid dagas, och öfverallt hördes detta orediga sorl, som städse åtföljer morgonens inbrott. Tupparne golo, änderna snattrade, bonden förde sina bölande kor ut på betesmarkerna, efter ätt med orolig blick ha förvissat big om att ingen fiende: syntes tilli närheten, klosterklockorna ringde, resande kommo. åkande och ridande på landsvägarne, och .allt : vittnade om nytt lif. — Det är första gången, min husbonde försofvit sig, sade Magnus. — Låt honom sofva; sömnen är ändå någonting utmärkt behagligt, svarade Carquefou. Och som han hade en förträfflig aptit på morgonen, företog han sig att, medan han väntade, göra en liten upptäcktsvandring till köket. Ett ögonblick sednare kom han tillbaka med sorgsen min och sade: — Är det inte besynnerligt; jag finner inga matvaror, och inte heller ser jag till värden. Jag tror, vi kommit i ett förtrolladt hus, eftersom alla menniskor tyckas ha försvunnit. — Alla! utbrast. Magnus. — Att fara härifrån, utan att först få en bit mat i sig, det vore verkligen bra sorgligt. Magnus hörde icke mera på honom, utan rusade in i huset och uppför trapporna; kom