Dagens Nyheter – 23 oktober 1871, sida 3

uppsökte honom hade en plats gifven när han gick; han mottog och upptog alla menniskor, upprepade oupphörligt för alla att hans ide var någonting ocrhördt, beundransvärdt, att den skulle göra revolution i journalismen, förblända Paris, Europa, verlden... Ofta, mycket ofta, slappades entusiasmen före det femtonde numret, Men han: hade sin tröst: Man har inte uppfattat mig, sade han om sin redaktion. Hvarföre kan jag ej göra allting sjolf! Hans första tidningsföretag daterar sig från 1829. Han var då 16 år gammal. Bordeaux, hans födelsestad, hade då ännu ingen teatertidning, och ingen hade kommit att tänka på att utverka direktionens privilegium att få sälja en tidniog i salongen. Millaud grundade te Lutin, och det blef en tidniog som bar sig. På det sättet kom han in på den väg som han sedan i hela sitt lif fullföljde, och han lemnade med glädje sin plats som han hade hos en — exekutor. Det är från den tid han ännu var exekutorsbiträde, som man har en rolig och gann anekdot om honom. Han hade en rysligt ful stil. För att både straffa och öfva honom, ålade honom hans förman att under sina fritimmar afskrifva hela Telemaque, Nåväl, frågade han honom efter någon tid, hur går det med arbetet? SAh jo, det går framåt, svarade Millaud, se sielf! — Och han visade honom en stor papperslunta. Exekutorn bleknade. I förargelsen öfver sitt straff hade Millaud afskrifvit ett par hundra sidor i Telemaque — på stämpladt papper. Mon exekutorerna hämnaåde sin medbroders förlust. Få menniskortorde ha varit så anfäktade af detta slägte som Millaud: Han hade lemnat Bordeaux, Paris lockade honom. Men Paris, det blef för honom fattigdomen, och en sträng fattigdom. År 1834 var han annonsoch abonnementsmäklare och uppbar 1 frank 50 cent. som arvode för hvarje abonnemenut han skaffade åt den tidning, la Presse, i hvars kassa han längre fram insatte 1 million frank kontant: Hans första tidning i Paris hette le Glaneur (Axplockaren). Han utgaf den tillsammans med en hr Lireux. Millaud påfann att låta annonserva betslas med varor. På penningar hade de ofta brist. Millaud brukade berätta hurusöm det t.ex. en gång hade händt honom och hans redaktör att dejeunera med gardiner och champägnag — utan bröd. Öfverflödsvarorna voro lemmade i liqvid, men de hade icke medel att köpa det nödvändiga. Millaud sökte alltjomt att komma på den rätta id6e. En dag påfann han att utgifva P Audience, den enda domstolstidning som utkommer på måndagarne. Hans törnämste medarbetare Här var Led Lespos (Thimothee Trimm), hvilken ännu dagligen skrifver sin krönika i Petit Joärnal, Tidningen var annonserad med jättelika bokstäfver, redaktionen var fulltalig — det endå som fattades var penpvingar till stämpelafgift och papper. En viss pondyl gick regelbundet två gånger i veckan till assistansen; men man hade gifvit Big sjelf ett hedersord att utlösa den med de första penningar som inflöto och utan något afdråg för redaktionen. Kom en prenumeraut, så dejeuneradg man icke upp hans välkomna tillskott, utan löste tillbaka husets skyddsgud. Han brukade också berätta huru hanvunder denna tid tillbringade sina dagar i föreläsningssalarne för juridik eller medicin, der han var skyddad för exekutionsbetjenternas förföljel-ser. Professorerna hade fattat on utomordentlig oktningför def flitige beH trägne eleven, som alltid sätt på sämma plats och aldrig försummade en dag, nyfiket tittande omkring sig genom sina glasögon, som på den tiden ännu icke voro dessa guldglasögon, som hela Pafis kände. Om qvällarne återvände ban till sin hustru, efter att ha följt med omnibusen ända till stationen, för satt leda möjliga förföljare på villospår. Ri dag envisades en exekutiois) betjent att följa efter honom. Millaud gick in på ett polisvaktkontor, angaf den okände som följde efter bonom — sannolikt i onda afsigter, och lät bhäkta honom: 1848 grundade han Liberte, längre fram samma år Evenement. Ioktober anlade han . en stor bankiorättving, som till sist gaf mittio proeent åt sina aktieegare. i; Lamartine var medlem af provisoriska re:,geringen, Millaud gick, en dag och besökte honom. Kommer ni för att: begära en syssla? frågade skalden-talaren-statsmannen, Tvärtom, jag kommer för att erbjuda er on, Längre fram, svarade Lamartine småleende. Tre månader senare grundlade Lamartine tillsammans med honom le Conseiller du :peuple, hvilken blef en af de stora affärerna i hans lif. Millaud köpte la Presse; 1858 föreslog han aktieegarne en kombination, så att de skulle utrifva en tidniog för 5 centimer; som innehöll den politiska tidningens litterära del. aktieegarne funno propositionen skandalös, Kort derpå uppsatte han Petit Journal efter det mönster han tänkt sig, och den ofantliga framgången deraf blef-den största glädjen i nana IIIT.