Dagens Nyheter – 23 oktober 1871, sida 3

Det är alldelos för fult, sade Millaud, jag vill inte ha det. Men med detsamma fick han onid. Vänd upp och ned på bokstäfverna, sade han. Det blof ett huller om buller af hierogly fiska tecken, Millaud var förtjust och framgången blef kolossal. Affischerna voro uppslagna öfverallt, en till och med i björngrafven i Jardin des plantes, der sonen till en senator med lifsfara hade klistrat upp dem. Det är omöjligt att uppräkna alla hans kuriösa, ofta rent af barocka idder. Så besynnerliga dessa ofta föreföllo, gjorde de honom dock slutligen till dubbeleller trippelmillioniär. Ingen menniska har gjort sin nästa så många tjenster som han; aldrig gick någon ohulpen ifrån honom och hvarje dag när han gick ut från sitt hem hade ban i fickan 100 frank i guldfemfrankstycken, hvilka han ända till den sista stack i handen på fattiga som han mötte. Till de svåraste plågorna för denne liflige och talföre man hörde säkert att han på si sta tiden saknade talförmågan. Han fruktade mycket för att bli lefvande begrafven, och hans jordfästning har derföre uppskjutits fyra dagar längre än som är vanligt i Paris. Han efterlemnar en son, Albert Millaud, en känd medarbetare i Figaro och Paris Journal. Det var i don förra tidningen, som han gjorde. det poctiska konststycket — det var på vad — att. hvarje dag ett helt år igenom skrifva en visa. Qvickheten räckte vil icke alltid till, men den tröt dock heller aldrig fullkomligt. Ieldg dare TRA MINER Nessa MÖRT