Dagens Nyheter – 18 oktober 1871, sida 1

oo VW NN — Jag väntade detta, tänkte grefve Pappenheim, i det han betraktade Johan vy. Werth, som var inne hos generalen. Johan v. Werth vred sina mustascher. — Dot är en högst betydande fångst ni gjort, fortfor grefve Tilly; den ena af dessa unga flickor har en stor förmögenhet, som tillåter hennes förmyndare att dyrt återköpa hennes frihet, den andra härstammar från en af Tysklands förnämsta familjer. I följd af hennes affall från den enda saliggörande tron samt den envishet, hvarmed hon fasthåller vid de kätterska lärorna, kunna Åtskilliga värdefulla gods, som tillfallit henne i arf efter hennes mor, när som helst tagas i besittning af kronan. Dessutom är fröken de Pardaillan enda arfvingen till en adelsman, som icke blott med fullt skäl anses ega en omätlig rikedom utan derjemte är vår oförsonlige fiendes förtrogne vän. Jag gör således anspråk på dessa flickor i kejsarens namn; deras tillfångatagande kan bli till stor nytta för vår sak. — När herr de Pardaillan får underrättelse om att de äro i vårt våld, sade Johan v. Werth, skall han säkert infinna sig i kejserliga lägret för att underhandla om deras friköpande. — Hvem vet också, återtog grefve Tilly, om ej hoppet att hastigare och utan kostnad befria dem skall förmå honom att förråda sin konungs hemligheter... Hotad att beröfvas hvad han har kärast på jorden, hvarför skulle han icke yppa för oss Gustaf Adolfs planer?