Dagens Nyheter – 17 oktober 1871, sida 2

vallarne ; men då läto nya stridstop höra eg från andra ändan af staden. Gevärssalfvor följde tätt på hvarandra, och en stor massa flyktingar kommo springande med alla tecken till den största förtviflan, rusade in ibland svenskarne samt åstadkommo stor oordning i deras leder. En man, hvilkens bröst var genomborradt af en värja, störtade i detta ögonblick döende till marken framför herr Falkenbergs fötter, i det han ropade: — Johan v. Werth! Armand Louis och Renaud sågo på hvarandra. De hade grefve Pappenheim framför sig och Johan v. Werth i ryggen; sålunda hotades de samtidigt af sina två oförsonligaste fiender. De tänkte på de två unga flickorna, och herr de la Guerche sade: — Nu går det icke an att vi skiljas åt. Derpå vände han sig till herr Falkenberg och yttrade: — Vill ni slåss mot grefve Pappenheim och hans walloner, så går jag att möta Johan v. Werth och bairarne. I detta ögonblick var Magdeburg förfärligt att åse. Qvinnor och barn, zom blifvit väckte ur sin lugna sömn, sprungo gråtande och skrikande omkring på gatorna och torgen, der borgarne försökte samla sig. Största delen af dem tog sin tillflykt till kyrkorna, hvilkas hvalf genljödo af deras jemmer och klagorop. Storm-,