Dagens Nyheter – 17 oktober 1871, sida 2

afvakta den tidpunkt, då man, i tanke att de redan undkommit, skulle indraga bevakningskedjan om nätterna. HRHåhet. Nedanstående läses i Bohusläns Tidning för den 26 september: Fredagen den 8 dennes upphittade jag undertecknad, jemte 3 stycken andra hir bosatte fiskare, en död mansperson, liggande i den s. k. Stenvik, och som troli en tillhört den föro!yckade tyska briggen Providentias besittning. Vi förde liket i land, och efter mycket bråk, och sedan vi först haft extra bud till hr prosten Herman Dahle, erhöllo vi. sent omsider, tillåtelse att få kristligtberafva liket, men då allt härtill var undanstökadt, cista och nödig svepa anskafrad; så uppträdde en inom kommunen boende f. d. sjökapten och förbjöd den dödes begrafvande i den kommunen gemensamt tillhöriga kyrkogården, samt befallde i myndig skeppareton att liket skulle forslas till h—te, men dä vi sade oss icke kinna till hvarest det omnämda stället ir beläget, röt kaptenen: då kan ni salta påen och kasta ham i sjön, och i fall ni inte har salt, ska ja släppa te detta. Var inte detta en ganska ädelmodig uppoffring af kaptenen? Ocgennyttig var den åtminstone. Äfven en den förres yrkesbroder uppträdde mycket allvarsamt emot begrafningen och gick så långt i sina ljushufvade uttryck, att han påstod, det vi stulit den döda kroppen. Ehuru vi icke gerna kunna riknas till de minst härdade rördes vi ända till tårar öfver nämde personers omenskliga uppträdande, men fortsatte i allt lugn vägen till kyrkogården, der vi, jemte ställets prest och klockare, gjorde värt biista för att värdigt egna en af våra medmenniskor den sista tjensten. Oroust Gullholmen den 11 september 1871. Bernhard Olsson, fiskare.