Dagens Nyheter – 14 oktober 1871, sida 1

-— 400 —— Gode Gud, du har lyssnat till våra böner? utbrast Diana. — Du känner igen stegen likasom jag. Det är Armand Louis... det är Renaud! Dörren öppnades, och fyra män, betäckta med damm och blod, störtade in i rummet; en sekuud derefter lågo Armand Louis och Renaud på knä för Adrienne och Diana. Ur stånd att hålla sig upprätt, stödde sig Adrienne med händerna mot sin älskares axlar och sade: — Ack, grymme, ni har då velat att jag hvarje timme af dagen skall darra för er skull! — Hvad är lifvet, om jag skulle lefva skild ifrån er! utropade Armand Louis. Men Adrienne vände sin bleka panna mot himmelen. — Du vet, o, Gud, om jag älskar honom, sade hon med hänförelse; är det Din vilja att förena oss i döden, såsom vi varit förenade i lifvet, välsignadt vare då Ditt namn och ske Din vilje! — Kom med, sade Magnus i barsk ton till Carquefou, Baliverne har arbetat dugtigt i dag; det är inte mer än billigt att jag språkar med henne en stund. -— Och Frissonnante har icke heller någonling emot en liten vederqvickelse, svarade Carquefou ; jag känner hur hon skälfver vid min sida. Sedan Diana hemtat sig efter det första