Dagens Nyheter – 14 oktober 1871, sida 1

När regeringens armåförslag hade fallit vid senaste lagtima riksdag, hotade Stockholms eljest så genombeskedliga, gamla Dagblad dem som förkastat det med att de skulle blifva ett föremål för utlandets förakt; och när urtima riksdagen hade med ännu större majoritet vägrat bifall till det aldranyaste armåförslaget, togo andra tidningar sin tillflykt till samma skrämselmedel. Det skulle vara särdeles ledsamt om främmande nationer pekade finger åt Sverige eller åt en del af dess representation, men det har gudskelof ännu icke lyckats Dagbladet och dess själsfränder att å det utlofvade föraktet framdraga något :nda prof, om icke dit skall räknas några ord som uppgifvas ha förekommit i en pruessisk militärtidskrift efter riksdagsbeslutet i april och hvilka låta försmädligt, men hvilkas verkliga mening det dock torde vara något för tidigt att döma om förrän man fått se hela den uppsats, hvari de anförda orden förekomma. Om någonstädes, borde det väl vara i Frankrike som man skulle taga notis om och hålla räkning öfver hvad som här göres eler icke göres för att en gång taga del i hämndenX4, såsom det hette i konungens bref till franske majoren Vervier. Men icke ens der hyser man något förakt för riksdagsmajoriteten, ja, när man genom ett telegram på några rader erfarit att den framkallat en ministerkris, så har man ej ens någon närmare reda på orsaken till denna och bryr sig icke ens om att utforska den, förrän händelsevis en fransk publicist, Bom är ett sådant märkvärdigt undantag att han frågar efter någonting annat än franska förhållanden, träffar Dagligt Allehandas korrespondent i Paris, åt hvilken vi nu lemna ordet. Han berättar i bref af den 6 dennes: Sagence Havas, som åtagit sig värfvet att i Frankrike sprida upplysniogens ljus rörande allt, som tilldrager sig i den öfriga verlden och som dagligen meddelar alla de här utkommande tidningarne hela spalter med telegram från alla verldens ändar, har, såvidt jag kan minnas, endast tre gånger på hela sommaren värdigats nämna Sveriges nam, Det har alla gångerna varit fråga om den nya armåorganisationen, och det sista telegrammet för ett par dagar sedan har meddelat från Stockholm, att gamtliga ministrarne ingifvit sin afskedsansökan, som blifvit mottagen af konungen, men att man ännu icke känner namnet på den statsman, som erhållit i uppdrag att bilda det nya kabinettet. — Jag skulle föga hålla mig till sanningen, om jag sade, att denna för oss så wvigtiga tilldragelse här vickt någon synnerlig sensation. Telegrammet har passerat helt obemärkt; med ett par undantag ha tidningarna icke bekymrat sig om att fästa uppmärksamheten derpå i sin politiska bulletin; några hafva till och med återgifvit det under rubriken: Danmark, Stockholm den etc. TImellertid saknas det icke alldeles folk, som både veta, att Sverige finnes till och att dess politiska och militära förhållanden kunna komma att blifva af en viss vigt. Jag har just haft ett samtal derom med en af de ytterst få franska journalister, hvilka: vetande och idekrets gå utom pariserverlden. Han önskade att få veta besked om det besynnerliga ordet Farmåe dIndelta, som, jag be