Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 2

dock alla önska att fäderneslandets försvar må kunna påriäkna. Detta uppskof måste djupt beklagas, desto mera som brytningen mellarskilda åsigter fortfar att splittra meningarne, hvilkas sammanjemkning är ett vilkor för lycklig framgång. Anledningarne till bekymmer stå likväl icke ensamme; bredvid och öfver dem finnas äfven orsaker till berättigade förhoppningar i den eustämmighet, hvarmed eljest skilda meningar äro eniga uti Önskan att försvara ett älskadt fädernesland, och att de uppoffringar, som dertill erfordras, måste och skola göras. Dessa fosterländska känslor delas varmt och uppriktigt af första kammaren och skola alltid tillförsäkra dess nitiska medverkan till befrämjande af det stora målet, fäderneslandets trygghet och oberoende, grundade på egna väl ordnade krafter. Lifvad af sådava känslor, anhåller första kammaren att uti eders k. m:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Derefter framträdde, på gifvet tecken, andra kammarens talman, hr Sundberg, och helsade å andra kammarens vägnar konungen i följande ordalag: Stormäktigste, allernådigste konung! Åter har en riksdag gått til: ända, utan att försvarsfrågan blifvit löst. Det kan icke tillhöra den kammare, som vägrat sitt bifall till eders k. m:ts nådiga förslag. awvt beklaga sig öfver utgången. Den tror på framtiden och hoppas derför äfven att det nya uppskofvet skall linda fäderneslandet till gagn. Sorgligt må det visserligen vara, att splittrade meningar änvu hindra genomförandet af en organisation, hvars allmänna grunddrag för länge sedan tro bestämda; men bättre dock att vänta än bygga på osiker mark. Ett torde såsom siikert kunna antagas, och det är hvarje svensk mans beredvillighet att, när fara hotar, med lit och, blod försvara det dyrbaraste han på jorden eger. Om nu än en sådan anda icke förmår att göra påtinkta förändringar i krigsförfattningen öfverflödiga, så bör den likväl hafva tillräcklig kraft att undanrödja många ohehöriga misstankar. Gud afvärje emellertid all ofärd och låte sin välsignelse hvila öfver konung, konungåhus och alla föremål för vårt folks vördnad och kirlek. I dessa välövskningar sammanfattar riksdagens andra kammare sin underdåniga afskedshelsning och anhåller att städse få vara i eders kongl. maj:ts nådiga ynnest innesluten. Sedan konungen härefter från tronen, hvarrid de båda kamrarnes ledamöter, hoffunktionärerna äfvensom de båda prinsarne uppreste sig och blefvo stående, uppläst följande Trontal : Gode herrar och svenske män I Genom de olika beslut, hvari riksdagens båda kamrar stannat i hvad angår de väsentligaste delarne af mina till riksdagen framlagda förslag rörande försvargsväsendets ordnande, har den stora och vigtiga fråga, för hvars lösning jag påbjudit edert urtima sammanträde, blifvit än ytterligare undanskjuten. Vid sådant förhållande vill jag icke påkalla eder pröfning af förslagets öfriga delar, utan hemförlofvar eder nu; och förblifver jag med all kunglig nåd och ynnest eder, gode herrar och svenske män, städse välbevågen. förekom ej något vidare än att samtliga aftågade i samma ordning som de kommit. Vi meddela här de afskedstal, hvilka inom båda kamrarne vexlades, sedan riksdagsmännen från rikssalen återkommit till sina samlingssalar. . Hr Lagerbjelke yttrade till första kammaren: Mina herrar! . Då vi nw för sista gången under denna riksdag åtskiljas, måste med djupt bekymmer beklagas att den stora frågan om försvarsverkets ordnande icke heller vid detta riksmöte kunnat föras närmare sin slutliga lösning. Detta tillfälle är icka egnadt att utreda orsakerna till den meningarnes splittring, som härtill varit vållande; men den säkra förhoppning må det vara tillåtet att uttala, att dessa hinder dock en gång skola vika för utredning och allmän insigt, för fosterlandskärlekens maning och för ömsesidigt tillmötesgående; och den önskan, delad af hvarje svenskt hjerta, må det äfven vara tillåtet att framställa, att den tid snart måtte vara kommen, då ett välordnadt försvarsverk betryggar det ändamålsenliga användandet af det mod och den sjelfuppoffring, hvaraf Sveriges fria folk är mäktigt och för fäderneslandets kraf villigt. Tiden intill dess detta höga mål varder EK må blifva längre eller kortare; alltid skall arbetet för detsammas uppnående finna i första kammaren en kraftig befordran och ett fast stöd. . Lifligt öfvertygad om sanningen häraf, anhåller jag vördnadsfullt att uti herrarnes vänskap och förtroende få vara innesluten. Kammarens åldersordförande, hr Sprengtporten, besvarade talet med följande ord: Hr grefve ochtalman! . Vår korta sammanvaro har nått sin gräns, utan att efterlemna någon skörd. öfver hvilken foster