Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 2

Urtima riksdagen afslöts i lördags med all den högtidlighot som vid lagtima riksdagars afslutande varit vanlig. Gudstjensten i Storkyrkan, utanför hvilken, äfvensom inuti efter stora gången, honnörsvakt var uppställd, bevistades, utom af riksdagsmännen, af konungen samt hertigarne af Östergötland och Dalarne, och i öfrigt af stater och kårer jemte en mängd privata personer. Predikan, som hade stark politisk anstrykning, hölls af lektor C. Norrby, som tillingångsspråk hade valt Jeremix klagovisor 3 kap. 39 versen, så lydande: XHvi knorra då menniskorna alltså medan de I-fva? Hvar och en knorre emot sina synder, samt vtill text 5 Mose bok 5 kap. och 16 vers: Du skall hedra din fader öch din moder, såsom Herren din Gud dig budit hafver, på det att du må länge l fva och att dig må väl gå uti de lande, som Herren din Gud dig gifva skall. Till ämn2 hade predikanten tagit: CEtt folk som lefver.4 Altartjensten förrättades af kyrkoherden. Staaff och e. o. hofpredikanten Bergman. Från kyrkan begåfvo sig kamrarnes ledamöter och den kungliga processionen till rikssalen i den ordving, det för denna högtidlighet utfärdade ceremonielet närmare föreskref. I rikssalen hade, under det gudstjensten i kyrkan pågick, alla läktare blifvit fullsatta af åskådare. Diplomatiska kåren var talrikt representerad. På de kungliga fruntimmernas läktare togo enkedrottningen samt hertiginnorna af Östergötland jemte uppvaktningar plats omedelbart före konungens inträde i rikssalen. Sedan konungen satt sig på tronen, om.gifven af de båda Hertigarne, en på hvardera sidan, samt sin stab, stötte riksmarskalken sin staf i golfvet, hvarvid första kammarens talman, hr Lagerbjelke, framträdde inför tronen och höll följande afskedstal: Stormäktigste, allernådigste konung! Af uppriktigt bjerta anhåller första kammaren att inför eders k. m:t få frambära uttrycken af djup vördnad och varma vilönskningar. Den stora fråga, som redan vid flera föregående riksdagar varit föremål för pröfoving, och till hvilkeös afgörande eders k. m:t kallat detta urtimå möte, har icke heller nu vunnit sin slutliga lösning. BStridigheterna i meningarne apgående lämpligaste siittet för försvarsverkets ordnande hafva tifven vid detta ullfälle uppskjutit till framtiden bestinma hurna de krafter skola ordnas-och de uppoffringar tillgodogöras, hvilka de ÅL Pig Kd St INTA on RN bd tå RR UNT RA TNA STR RAA a ot Led T ERE Ar VN RA KA