Dagens Nyheter – 9 oktober 1871, sida 2

— 451 — varit nog lycklig att kunna ge goda och nyttiga råd, ha sagt mig att hos mig verkligen finnas de egenskaper, som företrädesvis erfordras hos en stor minister. Men emedan rättvisan alltför strängt bedömt några små förseelser som jag gjort mig skyldig till, ingalunda i någon elak afsigt, utan blott till följd af ungdomlig obetänksamhet, och tack vare afundsjuka fienders intriger, ha mina förtjenster aldrig blifvit erkända; jag bar qvarhållits i samhällets lägre regioner, måst sysselsätta mig met bestyr af underordnad vigt, under det att mina själsgåfvor berättigade mig till att bekläda de högsta embeten... jag har, säger man, varit sex år på galererna i republiken Venedig, se der mitt brott. — En sådan bagatell! utbrast Magnus, i det han fyllde på Frans glas. Redan voro de flesta buteljerna tömda; den hygglige Frans kände sig rörd och böjd för meddelsamhet. Han ville genom en upplysning tillvinna sig den frikostige Magnus beundran. — Fru baronessan Igomer, sade han, hade mycket skickligt narrat de båda damerna i fällan, men huru hon skulle hålla dem qvar der, visste hon inte. Det är jag som hittat på att gifta bort dem, och denna id6 tycker jag verkligen att jag kan vara stolt öfver, Jag var också den som föreslog att