Dagens Nyheter – 5 oktober 1871, sida 1

han bara byter om min. och kostym. Detta är min resdrägt. Ni äro väl fullt beslutna, eller huru, att befria fröken de Pardaillan och fröken de Souvigny, hvad det än må kosta? — Ja visst, svarade på en gång Armand Louis och Renaud. — Då bryta vi upp redan i afton; det är nödvändigt att vi ej låta tiden gå oss ur händerna; men hvar och en af oss bör fara sin egen väg. — Hvarför skola vi skiljas? frågade OCarquefou i blyg ton. . — Derför att baronessan Igomer, efter hvad jag trott mig finna, är en slug och farlig person, hvadan man måste gå tillväga med mycken försigtighet, ifall man vill lura henne. Om fyra ryttare färdades tillsammans, skulle deras resa inte kunna vara nog obemärkt; en ensam resande deremot behöfver inte -ådraga sig någon uppmärksamhet. Genom att skiljas, såsom jag föreslagit, blir det oss möjligt att bevaka fienden från fyra olika håll. Vilja vi lyckas, måste vi framför allt söka förhindra att baronessan får någon aning om att hon förföljes, och skulle hon genom en eller annan olycklig händelse upptäcka detta, bör hon åtminstone förblifva i okunnighet om, hvarifrån de slag komma, som hota henne. — Magnus har rätt, sade herr de la Guerche. — Jag har alltid rätt, återtog Magnus. Vi må nu välja en central punkt, der vi skola träffas, och dit den af slumpen först gynnade