Dagens Nyheter – 27 september 1871, sida 1

han sin högsinthet och försäkrade sig om on plats i fröken do Pardaillans hjerta. Herr de Chaufontaines plötsliga affärd för att deitaga i belägringen af la Rochelle hade icke kunnat annat än förvåna Diana; men Renaud, som aldrig förlorade fattningen, hade dristigt vändt sig till herr de Pardaillan och sagt: — Jag har läst i historien, att min namne, Renaud de Montauban, någon tid glömde i Armidas park att han bar en värja vid sidan, och jag har alltid haft hans exempel för ögonen. Men jag börjar nu tycka att slottet S:t Wast har mycken likhet med ett förtrolladt palats, och derför vill jag fly medan det ävnu är mig möjligt. När ni en gång återser mig, herr markis, skall jag ha gifvit och mottagit mången värjstöt. Diana ryste vid tanken på att någon olycka kunde hända honom. — Nåväl, strid och kämpa, sade hon; men låt blott icke döda er! Sedan Renaud och Armand Louis suttit och språkat tillsammans ungefär en timme, begåfvo de sig till herr de Pardaillan, som mottog Renaud med öppna armar. — Huru många dödade jättar, befriade prinsessor och äfventyr, bragta till ett lyckligt slut? frågade han leende. — Jag kan icke räkna dem, genmälde Re. naud muntert. Det första mötet mellan herr de Chauforn