Landsortspressen om försvarsfrågan. Hallands-Posten yttrar: Den orättvisa, hvarpå indelningsverket är fotadt, enär mångtaliga af landets jordbrukare äro helt och hållet befriade från de dermed förenade besvären, under det att andra deraf i hög grad betungas, borde redan vara ett tillräckligt skäl till dess förkastande. Men det är icke denna omständighet ensam, som föranledt den starka opinionsyttring, som öfver hela riket afgifvits mot indelningsverket. De ytterligare bördor, af vida mera tryckande beskaffenhet, hvilka folket gemensamt måste åtaga sig genom den allmänna värnepligtens införande, skulle, med det förras bibehållande, blifva alldeles outhärdliga. Huru skulle det väl blifva möjligt att egna tillräcklig omsorg åt jordens brukande under de förhållanden, som med ett sådant försvarsväsendes införande skulle upps;å? Jordbruket, landets vigtigaste näringsgren, måste naturligtvis, då större delen af rikets friskaste arbetskrafter ärligen skulle egna en läng tid åt vapontjensten, komma att blifva lidande häraf. I betruktan de af denna omständighet vore det ej att undra på, om folket till och med vore obenäget att mot den allmänna värnepligten utbyta indelningsverket. 2 Men svenska folket har från urminnes tider visat sig vara ett fosterländskt sinnadt folk, och samma vackra cgenskap har det äfven under striderna rörande försvarssystemet visat sig besitta. Förbiseende hvilka hårda förbindelser det genom den allmänna värnepligten skulle åtaga sig, har det hellre än att se ett älskadt fosterland blottadt på de medel, som i en oviss framtid kunde blifva af nöden för bevarande af dess sjelfständighet, visat sig beredvilligt åtaga sig alla på rättvisa och billighet grundade bördor. Denna beredvillighet har på senare tiden tillräckligt bekräfvats genom de talrika folkmöten, der man enhälligt erkänt, att alla vapenföra män böra vara skyldiga att, då behofvet kallar, uppträda som fäderneslandets försvarare. Oaktadt de vid sagda tillfällen uttalade åsigterna ej borde kunna misstydas, hafva de