Dagens Nyheter – 25 september 1871, sida 1

Artes eken äte EEETENEEXEEEERRREE—— val, om de ej lydde piskan. Sådant höres nu ej af och skulle ofelbart sakna all effekt. Mången tror att kammaren sjelf nu ambitionerar att bli upplöst för att Visa följden af nya val och en gäng få situationen klar. VWVederbörande få nu betala öfrermodet och hetsjagterna under förra riksdagen och lära sig förstå, att en minister med Stockholmstidninningarnes Nåde icke länge blir allsmäktig. SAf första kammarnsmän voro 58 samlade vid landtbruksmötet, och bland dem fanns ej en enda, som gillade tillställningen med urtima riksdagen. De hade nog insigter att förutse de betänkliga följderna deraf och tänkte vida mer på dem än på sina egna beqvämligheter, hvilket hoftidningarne i sin blindhet ej förmå inse. Den varsamma och moderata andan i första kammaren kan ej känna någon hugnad af att regeringsmakten trasslar in sig, gör klyftan större mellan statsmakterna och skapar inom folket djupgående misshälligheter, hvilkas följder äro oberäkneliga. Denna kammare kommer dock sannolikt att med en knapp (2?) majoritet bifalla kungliga förslaget, ehuru till och med de finnas, som vänta afslag med någon rösts öfvervigt! På senare sidan stå i synnerhet skåningar och vestgötar. — — — De stora tidningarne äro helt och hållet i regeringens händer, och kännande hur de dagligen glida alltmer utföre och förlora fäste hos den stora opinionen, skulle de bli betydelselösa, om ministeren faller. Riksdagens utgång gäller derför i första rummet deras eget skinn och ministirens konserverånde. Dessa stå derför en för begge och begge för en samt kunna och vilja ej förstå någon opposition annat än hos taburetthungrige, ett spöke, som qväljer dem natt och dag, ehuru veterligen inom hela oppositionen ej. finns mer än en statsrådskandidat, grefve Posse, och som varit det långt innan puvarande situation inträdt, VWVerkställande direktören i Aftonbladets bolagsstyrelse är förläggare af Wennerbergs Gluntar och deraf minskas ej det intima förhållandet mellan kulturbladet och kultasministern; Allehanda tar sina inspirationer af regeringens förste man via Evangel. Fosterlandsstiftelsen, sedan ett par af denna stiftelses verksammaste män nu, efter general Hazelii bortgång, obestridt leda tidningens bolagsstyrelse; och Dagbladet får, om det behöfver, nödiga impulser genom öfverståthållaren. Häraf den oupphörliga trumfningen och dunkandet med de stora patriotiska fraserna. Jag kan aldrig föreställa mig annat än att Bergström, Weern och Berg, som skola varit i hög grad mot urtima riksdagen, med ovilja och afsky lånaisig åt det språk, som nu officielt föres. Jag hörde näågon i dag kalla Wennerberg regeringens onda genius. När man gör sin första uppfostran hos de estetiska gummorna i Upsala, blir den derefter: det kungliga favoritskapet och de mångåriga undertstöden ha mer ökat inbilskheten (?) än de politiska vyerna. Han är ock upphofvet till urtima riksdagen, hvarmed Aftonbladet långt förut hotade. Det är ingendera kammarens mening att ge något eget förslag. De afslående torde komma att i all korthet motivera rent och enkelt afslag, de bifallande rent och enkelt bifall; det senare af farhåga att förslaget vid minsta beröring faller istycken. Jag tviflar eljest på att detta med full öfvertygelse omfattas af en enda menniska, Särdeles äro regeriogsvännerna missnöjda med den trefaldiga rekryteringen : af rusthållaren, om han gitter; i annat fall af kronan; och i krig ändå på ett annat sätt; likaså med fähusenp, som ingen ve: uvad de skola tjena till, ty på några kapplan ! jord födes intet fä; med vilkoren för de beridna regementena, som man anser högst ojerna; den delade byggnadsoch underhållssky!digheten, som komme att bereda eviga tr: sel; och med en mängd andra omständighet: r. De högre militärerna fördöma det rent