xXVIL Den förlorade sonens återkomst. I svenska köntngens armå tjente många fransmän, af hvilka de fleste voro calvibister, som icke velåt ufderkasta sig kardindl Richeligäös fälde. De bildade en liten särskild grupp; gom utmärkte sig genom sitt, mod: Pesså fränsmän voto så mycket ifrigare efter att få btrida, som de hade ett fosterland att eröfra. I deras leder håde naturligtvis Armand Louis de la Guerche tagit plats: Alla fränsmän, som voro samlade i lägret vid Elfsnabben, hade förenåt sig om en plan att bilda en sqvadron lätta dragonet, som skalle rida i spetsen för hären. Dels var det en känsla af natiomel fåfänga, dels minnet åf det förlorade fädetnesländet som förmådde dem att eftersträfva äran af att slå det första slaget; de ville derigenom ännu mera höja Frankrikes anseende. Tillika blefvo de-ense om att befälet öfver denna kavallerikår skulle anförtros åt den tappraste, åt dem som kamraterna med hänsyn till hans bedrifter genom omröstning valde. Konungen gjorde afseende på dessa tappra soldaters namn och olyckor samt tillät dem derför sjelfva utse sin anförare, likväl med vilkor att den franska sqvadronen för öfrigt underkastade sig de inom svenska armån gällande disciplinära stadganden. Man hade sammanträdt i en stor sal för att