Dagens Nyheter – 25 september 1871, sida 1

-— VU att han ej har något att hoppas af BSverige. Kriget är förklaradt, och för er återstår endast att resa hem igen så fort som möjligt. Jehan v. Werth lär väl icke i min närvato vilja påstå att han har någon andel i herr de la Guerches räddning? — Slaget är förloradt, sade baronen i en föraktfull ton och utan att nedslå sin blick inför konungen. — Ni är således Johan v. Werth ingen tack skyldig, min fröken, återtog Gustaf Adolf; den hand, som han ville tillnarra sig genori en nedrig lögn, är nu fri. — Fri, jag är fri! utbrast Adrienne med ett glädjerop. Johan v., Werth vände sig emellertid till herr de Pardaillan och sade: — Jag skulle gerna vilja veta, om den adelsman, hvilkens lif jag räddade på vålplatsen, ämnar hålla sitt frivilligt gifna löfte. Jag har ert löfte, herr markis, och jag befriar er icke från att fullgöra detsamma. i Vid ljudet af denna skarpa röst tyckte sig herr de Pardaillan känna en hvass dolk intränga i sitt hjerta. N — Har jag sagt eller gjort något som kommit er att tro att jag ej längre har det i minnet? svarade han, i det en outsäglig smärta afmålade sig i hans ansigte. Men Adrienne, numera befriad från den börda som tärt på hennes flifskraft, hade hastigt återvunnit hela sin energi.