Dagens Nyheter – 25 september 1871, sida 1

RANENSOONTE Or TEEN INNAN RON IRENE ER landets välfärd och sjelfständighet för att befrämja egen fördel. Senaste numret af Ny Tllustrerad Tidning innehöll en biografi — såsom alltid väl skrifven — öfver framlidne förre talmannen i bondeståndet Nils Persson. I denna skildring förekommer följande, hvars slutstrofer helt och hållet öfverensstämma med Dagens Nyheters tankar och yttranden: Den stora frågan för dagen, om försvarsväsendets förhållande till indelningsverket, har vid hvarje riksdag diskuterats i bondeståndet, och äfven Nils Persson har offentligen uttalat sitt ord i stormen. Det kan vara af intresse att höra, huru en så af både folk och regering högt betrodd man uppfattat indelningsverkets förhållande till såväl allmänna beskattningen som värnepligten. Indelningsverket hade bort upphöra på samma gång som den sedermera i ett kritiskt ögonblick oss påtrugade allmänna beväringsskyldigheten inträdde, säger han 1844, utgående från hvad han antog som juridisk rätt; och det i dessa dagar isynnerhet framhållna motskälet, att en rubbning af den bestående ordningen och töreträdesvis en sådan, som kunde förorsaka lättnad för jordbruket, skulle utgöra en skänk till jordens nuvarande innehafvare, anför äfven Nils Persson, och säger väl att det låter icke illa, men motbevisar det dock på följande sätt: Om jag antager att så vore, och töljaktligen, att en förändring, som verkade till lindring för rustningsoch roteringsskyldige, icke kan göras utan att handla orätt, så måste jag äfven antaga som rättsprincip, att det icke är orätt att ålägga jorden en ökad beskattning, när helst behofvet och omständigheterna dertill föranleda, men deremot att det är orätt att låta en sådan beskattning upphöra, då densamma icke mera är nödvändig — antingen tillkomsten var billig eller icke — emedan en del af jorden under tiden kommit till andra egare. Så beskaffade äro de rättsgrunder, som hittills legat i vägen för en ändring i indelningsverket, utbrister han derefter och tillägger, att om den privilegierade jorden varit underkastad lika tunga, då skulle nog orubbligheten at indelningsverket blifvit förklarad på annat sätt! Man skulle måhända — tillägger Tll. Tidning — kunna afskrifva ord med dylikt innebåll ur hvilken riksdagsprotokoll som helst, åtminstone ur bondeståndets och andra kammarens; men just denna oafbrutet fortgående och slutligen genom representationsförändringen från minoritet till maioritet stigna uppfattning af knektekontrakten och värnepligten borde icke vara lemnad ur sigte af dem, som önska förse fosterlandet med ett starkare försvar än det vi nu ega. Nils Persson och många generationer af riksdagsmän, både före och efter honom, talade dock blott om lindringar; men — Sibyllas böcker bli både dyrare och färre, för hvarje gång anbudet om deras inköpande försmås. I Westmanlands läns tidning för den 15 september läses ett bref från Stockholm, hvilket här. nedan meddelas. Vi känna icke om alla deri antydda förhållanden äro faktiska; men bästa sättet att få detta utredt är att låta brefvet komma till vederbörandes kännedom. TI åtskilligt har brefskrifvaren redan fått rätt. Brefvet lyder så: Andra kammarns män se tvärsäkra och trygga ut; de hade en liten för-riksdag i Göteborg, der de beslöto en fast hållning mot regeriogen. De känna sin ställning vida starkare nu än undör fräspulverparoxysmerna vid förra riksdagens början, då man hotade att helt enkelt fösa hem dem öck anställa nya