Dagens Nyheter – 12 september 1871, sida 1

Från Utlandet. I Versailles utkom den 7 dennes en broschyr af prins Napoleon, hvari han söker rentvå sig från de beskyllningar, man gjort honom, och bland annat säger, att han uppträdde mot krigsförklaringen. Enligt ett telegram till Times för den 8 dennes kommer dödsdomen ej att tillämpas på Lullier förrän man undersökt hans sinnesförfattning. Det var ej — såsom vi i går, missförstående kortfattade telegrammer i utländska blad, anförde — på grund af det falska brefvet från Jules Favre till Lullier, geranterne af Paris-tidningarne Verit6 och Avenir liberal, dömts till böter och fängelsestraff, utan derföre, att dessa tidningar innehållit smädliga och lögnaktiga uppgifter rörande Favres enskilda lif. Den korsikanske deputeraden i franska nationalförsamlingen Abatucci meddelade för en tid sedan sitt mandat; man trodde då allmänt, att detta skedde för att bereda Rouher en plats i franska nationalförsamlingen. Denna förmodan har visat sig riktig; Rouher har från 300 valmän i Abatuccis valkrets mottagit en uppmaning att uppträda som kandidat och dertill gifvit sitt samtycke i en skrifvelse, hvari han förklarar sig vilja uppträda som kejsardömets talman, Han förklarar nemligen, att han i nationalförsamlingen skall vara en tolk för korsikanarnes känslor och politiska principer. Rouher ämnar söka vinna inflytande i nationalförsamlingen genom att uppträda för frihandelsprinciperna. Till Wien-tidningen Neue freie Presse meddelas från Salzburg: Framstående statsmän försäkra på det allra bestämdaste, att i Gastein hvarken ett fördrag eller en för konkreta fall beräknad öfverenskommelse afslutats, hvarför icke heller någon slutredaktion af öfverenskommelser blir nödvändig. Ändamålet med kejsarsammankomsterna har endast varit att demonstrativt visa: å Österrikes sida, att den af de båda delegationerna upprepade gånger önskade och gillade anslutningen till tyska riket för fredliga ändamål äfven är monarkens vilja och att ingen af de ledande statsmännen i ÖsterrikeUngern önskar eller idkar någon annan politik, än en tyskvänlig; å tysk sida har man velat gifva Eurepa det mest otvifvelaktiga bevis på, att det nya tyska riket vill, det Österrike bibehålles i sin närvarande form, och lägger vigt derpå att det förblir okränkt och starkt. På någon samverkan mellan Tyskland och Österrike för agressiva ändamål tänker man icke. Österrike-Ungern och Tyskland skola stå tillsamman såsom en fast, ogenomtränglig mur mot eröfringslustan, emot krigsoch utvidgningspolitiken. Den inför hela verlden öppet visade vänskapen mellan monarkerna och statsmännen är i och för sig en tillräcklig demonstration, för att låta hvarje störande af den europeiska freden synas vågad. Ryssland har hvarken inmbjudits att ansluta sig dertill eller indragits i förhanålingarne. I Danmark har nyligen en liten socialistisk rörelse börjat, hvilken hittills dock icke lärer tagit vidare fart. Dess ledare offentliggöra i sin organ, veckobladet Socialisten, generalstatuter och reglementariska bestämmolser för den internationella arbetareföre!