Dagens Nyheter – 12 september 1871, sida 1

— Vet ni hvaraf hon dött? — Det sägs att hon blifvit dödad genom oförsigtighet. — Nej! och af hvem? — Af Hans nåd grefven af Chambord. — Kors i Guds namn, af sin egen son? — Ja då! Under förebärande att bättre skydda henne, insvepte kan hevne så lufttätt i en hvit fana, att den olyckliga, i brist på luft, i en hast qväfdes. kan Ja, jag säger det; men också hvilken dårskap! I Ja, det förstås, men det är en mani inom familjen. — Hade hon då ingen omkring sig, en läkare eller en vän, som kunde afvärja en dylik oförsigtighet? — Jo, gudbevars; sedan lång tid hafva alla hans upplysta vänner sagt åt honom: akta er! er legitimitet syns uttröttad, hennes hy är blek och gången vacklande. Det är nödvändigt att ni skaffar bot derför. Ni håller henne för mycket instängd. Hon faller af, hon tynar bort af brist på föda, på ljus och luft i sitt rum, dit solen svårligen kan tränga in midt igenom dessa gamla möbler, dessa antika tapeter, dessa urmodiga ornamenter, dessa maskstungna paneler och dessa svartnade nedrökta målningar, som endast påminna henne om det förflutna och skymma hennes blick för framtiden. Öppna dörrarne till hennes fängelse, låt henne gå ut något litet och andas frisk luft; detta är enda sättet för henne att hemta krafter och få nytt lif. — Nåväl! Va inte de der råden fullkomligt sunda? — Utan tvitvel; men efter dem kommo andra rådgifvare. De kände bättre den sjukas temperament, det dugde icke att så der i en tvär vindning bryta med familje-regimen, dess vanor och traditioner: En alltför brådstörtad förändring skulle vara alldeles för olycksbringande; friska luften skulle döda henne etc. ete. Nu har det alltid varit så att grefve Chambord hellre lyssnat till dessa, och följaktligen, för att icke utsiätta sin legitimitet för förkylning . . .