Dagens Nyheter – 12 september 1871, sida 1

sådant sätt, att fosterlandets stora och allmänna intressen derigenom må tillgodoses. — (K. — Det möte i försvarsfrågan, hvartill sju af Sundsvalls herrar inbjudit, hölls i onsdags och bevistades af omkring 150 personer samt öppnades af landssekreteraren A. J. Thomte, som äfven utsågs till ordförande. Sedan ett förslag att mötet måtte ställa sig på regeringens sida samt tillika uttala en önskan derom att riksdagsmannen vill, med ändring af sin åsigt, intaga samma position, blifvit återtaget, och sedan ordförandens proposition på bifall till regeringens nya förslag blifvit med blandade starka nejoch ja-rop besvarad, stannade mötet i det beslut att låta diskussionen gälla som ett uttryck af mötets mening. (Meddelande till Daaens Nyheter). Sådana hafva hållits i Ryssby och:i Mönsterås, på inbjudan af riksdagsmannen Gustaf Jonsson i Skeppnetorp. Vid mötet å Iyssby gästgifvaregård den 1:ste september valdes enhälligt riksdagsmannen Gustaf Jonson till ordförande samt till sekreterare f. landskanslisten G. A. Åberg. Ordföranden framställde härefter till besvarande (följande frågor: . 1:0) Bör det af krigsministern upprättade jemkningsförslag till lindring i rustoch roteringsbesvären af instundande urtima riksmöte bifallas, med bibehållande af indelningsverket? eller 2:0) Bör indelningsverket afskaffas och aflöningen för den indelta armån utgöras efter andra grunder, enligt särskildta utskottets förslag vid sistlidne riksdag? I anledning häraf begärde följande deltagare i mötet ordet, i den ordning som följer, nemigen: Förre sergeanten Zandell. Talaren, som önskade att få kännedom af hufvudinnehållet uti krigsministerns upprättade jemkningsförslag, tyckte, efter erhållen del deraf, att detsamma var för hårdt betungande och tryckande. Han ansåg att om indelningsverket skulle bibehållas, en betydlig lindring i jemkningstörslaget vore af nöden, men framhöll den önskan att andra kammarens beslut i frågan om indelningsverkets aflösning måtte vinna gehör, enär det otvifvelaktigt komme att lända till landets bästa. Förre riksdagsmannen Johan Olsson. Han förenade sig med förestående talare uti allt och tillade på förekommen anledning att han icke i minsta mån kunnat finna, att isynnerhet roteringshemman fått sig några privilegier genom roteringen tillerkända, och utbad sig att, af sådan anledning, särskildt få lägga ordföranden på minnet att vid nu instundande urtima riksdag hålla sig fast vid andra kammarens i frågan vid sistlidne riksdag fattade beslut. Hr Hammerqvist. Talaren sade ag, efter frågans ventilering, hafva kommit till den oryggliga öfvertygelse att, för landets bästa, indelningsverket bör afskaffas, men trodde sig böra underlåta att bestämma tid derför. Inspirerad af fosterländska känslor, uttalade han i väl valda ordalag sin fasta tro på hvars och ens böjelse att försvara sitt fosterland och stannade alltså vid den åsigt att en allmän värnepligt skulle vara tillfyllest för landets försvar; dock ville talaren hafva anmärkt att i den händelse frågan skulle taga den sorgliga utgång att indelningsverket kommer att bibehållas, städerna i så fall jemväl må få vidkännas roteringsbördan och en rättvisare och jemnare fördelning, baserad på taxeringsvärdet, åstadkommas. Pastor Lindell. Talaren, som trodde att rustningsoch roteringshemman vore tillerkände några privilegier, anhöll att ordföranden, som satt sig in i saken, ville närmare åskådliggöra och förklara huru härmed förhöll sig, och sedan ordi:öranden i klara och tydliga ord gått talarens önskan till mötes samt visat motsatsen, med hänsyn till roteringshemmanen, inskränkte talaren sig till att endast uttala den åsigt, att i händelse rustningsoch roteringsbördan icke vore mellan rikets rustoch roteringsskyldige rättvist fördelad, krigsministerns jemkningsförslag om en årlig afgift af 100 rdr för kvarje karl i så fall borde antagas. , Kronoliänsman Colliander. Han påyrkade indelningsverkets upplösning. 1:sta, 2:dra, 3:dje och 5:te talarne, nemligen hrr Zandell, Johan Ölsson, Hammerqvist och Colliander uttalade samstämmigt den åsigt att landets försvars kostnader, huru försvaret än må komma att ordnas, borde på hvar och efter åsatt taxeringsvärde å land och i stad fördelas.