Dagens Nyheter – 12 september 1871, sida 1

— Det säger jag inte nej till, men man skall låna en del från utlandet. — Pass på nu! Der har vi presterskapet. Det var verkligen presterskapet, som kom för att afhemta den döda kroppen. Massan som trängdes i La Sainte Chapelles trånga skepp var älldeles för intresserad och sammanpackad för att det skulle vara möjligt för våra närstående att urskilja något, Några individer, som höjde sig på tårna, påstodo sig dock hafva sett huru man lagt ned i kistan en slags beläte af förgy!dt trä eller målad gips, man visste icke säkert hvilketdera. Denna ceremoni varade för öfrigt endast en kort stund, efter några minuters förlopp skönjde man spetsen af likprocessionen, företrädd af en bataljon kyrkbetjenter. : Det var icke några hundratusen, ty detta skulle hafva vållat för mycken trängsel, man hade endast utvalt de vackraste och de ståtligaste, de gröfsta, de mest skinande och glänsande af dessa kyrkans kammarherrar. Efter kyrkbetjeningen fem å sex hundra tjenstgörande prester ordnade på två led, derefter, i midten, buren på en palankin — Hans Helighet Pius IX. De samtalande hade rätt: påfven hade hållit på den äran att sjelf presidera vid den franska legitimitetens jordafärd, och det var ett skådespel icke utan sitt majestät och rikt på anledningar till djupa betraktelser att se denna ruin af andlig makt gå i sorgen efter den kungliga. Pius IX syntes vara rof för en svår nedslagenhet. Var det resans besvirligheter, det upprörande i denna sorgceremoni eller bitterheten i hans tankar vid förlusten af detta hans sista hopp? . Sannolikt allt detta sammanlagdt. Också utdelade H. H. sina välsignelser till höger och venster, utan att kasta en enda blick på massan, med en slags automatisk likgiltigbet, som om bans armar satts i rörelse genom ett urverk eller eu taktmätare. 3 Några steg bakefter marscherade franska pre