Dagens Nyheter – 9 september 1871, sida 2

ega ett djup af 720 fot, icke 1,100 fot, som de, enligt äldre uppgifter, skulle mäta. På denna 600—720 fot djupa hafsbotten var vattnet isande kallt. Den nedsläppta termometern visade en temperatur af !, till 2 gr. R. (vid slutet af juli). Lefvande plantor funnos der icke af djur, endast två slags snäckor i några exemplar uti den upphemtade leran oah gyttjan. Den på detta djup herrskande kölden utesluter alla sötvattensdjur, och den mycket svaga salthalten största delen af de hafsdjur, som kunna lefva i hafsvatten med jemn förbredning af salthalten. Till 30 föts djup lefva djur, plantor växa mest på grundare ställen och gå vanligen icke längre än till 60 fots djup. Delar af törvissnade plantor sjunka likväl till de största djup och tjena der till näring för några maskar. Östersjön erhåller utan afbrott salt vatten från Kattegat. Det inströmmar på djupet i Östersjön under det att sötaktigt vatten, som är lättare, från ytan utflyter i Nordsjön. I det vestliga östersjöbäckenet, vester om Rigen, är skilnaden mellan vattnets salthalt på djupet och på ytan långt större än i östra delen, der salthalten öfverhufvud är mycket obetydlig. Derför uppträder på en gång vester om Riigen en mängd sjöplantor. och sjödjur, som helt och hållet felas i det östliga bäckenet. Östersjön befanns särdeles rik på plantor och djur utanför mecklenburgska kusten, i Libeckerbugten samt utanför holsteinska och schleswigska kusterna. Allt hvad som under expeditionen blifvit iakttaget och samladt skall vetenskapligt bearbetas och derefter offentliggöras.