Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 1

— 410 — och sade med en röst, som han förgäfves bemödade sig att gifva ett gladt uttryck: -— Hvarför hatar ni henne så mycket, då jag i alla fall reser och kanske aldrig får återse henne? Thekla blef blek som ett lik och utbrast lidelsefullt: — Men det är på henne ni tänker, det är hennes bild ni gömmer i ert hjerta... Så res då; res, och förbannad vare den dag, då jag såg er för första gången, förbannad vare den dag, då er lögnaktiga mun gaf mig den första kyssen! ... Res till Frankrike, och bed Gud att han aldrig mera förer er i min väg. Det fanns något godt hos mig, som ni kunde ha väckt till lif, men nu, sedan ni krossat mitt hjerta, har jag blott gift och galla qvar... Farväl! Renand kände knappt igen baronessan Igomer, till den grad hade hennes förfärliga passion förändrat henne... Det var ett annat ansigte, en annan röst. Han började tycka alt han handlat orätt, då han i och för sin botgöring vändt sig till Thekla; men Han var icke en man som tålde slika anfall, utan att svara, och han sade med en helening, på en gång artig och ironisk: — Mot männen har jag min värja; mot qvinnorna bar jag glömskan. Med en befallande min pekade bareonessan Igomer på det fönster, der hon så ofta mottagit honom i sina armar.